ROTTNEROS BRUK Rottneros bruk härstammar från tre små ursprungligen fristående järnbruk
med olika ägare vid Rottna-älven. Den första stångjärnshammaren på platsen har förmodligen
tillkommit under 1620- eller 1630-talet på prästen Sven Benedicti Elfdalius initiativ.
Driften kom emellertid inte igång på allvar förrän under senare hälften av 1600-talet
och i mitten av 1690-talet fanns sammanlagt tre stångjärnshammare vid Rottneros, Den
totala årsproduktionen för de tre olika bruken ver vid denna tid c:a 30 ton stångjärn/år.
Två av stångjärnshammarna - de vid Rottneholm och Rottnedal - ägdes vid denna tid
av regementskvartermästaren Anders Björnberg. Den återstående hammaren vid Skarped
ägdes av lanträntemästaren Johan Carlheim. Efter flera ägarbyten i början av 1700-talet
slogs bruken vid Rottneholm och Rottnedal samman år 1721. Den nye ägaren, överkrigskommissarien
Jonas Bratt såg till att öka produktionen och under 1740-talet tillverkades årligen
c:a 30 ton stångjärn bara vid Bratts del av Rottneros, 1747 kom även en avläggare
till Rottneros när brukspatron Henrik Bratt lät anlägga en helt ny stångjärnshammare
vid Stöpafors två mil norr om det egentliga bruket. 1802 övergick bruket i greve Claes
Adam Wachtmeisters ägo. Wachtmeister köpte även upp Skarpeds bruk och tillsammans
utgjorde bruket i Skarped och bruket i Rottneros från och med denna tid ett och samma
företag, de så kallade Rottneverken. Produktionen var dock fortfarande relativt blygsam:
33 ton stångjärn/år. Efter någon tid bytte bruket ägare när Wachtmeister sålde Rottneros
till kommerserådet Niclas Björnberg. Björnberg dog 1829 och samtidigt gick också Rottneros
i konkurs. Samma öde drabbade därefter även näste ägare Otto Vilhelm Invenius. 1839
övertogs bruket slutligen av tre gemensamma delägare-Jan Fröding Andreas Gullström
och Magnus Clarholm. Dessa förvaltade bruket fram till mitten av seklet och produktionen
vid denna tid omfattade genomsnittligen c:a 37 ton stångjärn/år förutom en del manufaktursmide
i form av bland annat spik. 1853 övergick bruket i G.A, Walls ägo och denne genomförde
en viktig omstrukturering av produktionen i det att han lät införa lancashiresmidet
vid Rottneros år 1857. Wall lät också bygga om och slå samman anläggningarna vid Rottneholm
och Rottnedal. Dessa rationaliseringar och införandet av den nya smidesmetoden innebar
att en avsevärd produktionsökning kunde uppnås. Vid mitten av 1800-talet tillverkades
därför i genomsnitt 46 ton stångjärn/år vid Rottneros. Till bruket hörde också vid
denna tid, förutom järnhanteringen, även ett omfattande jordbruk knutet till Rottneros
gård. Kommunikationerna var ofta en svår flaskhals för den tidiga industrin. För Rottneros
vidkommande uppnåddes en avgörande förbättring av kommunikationssituationen när en
av Svertges första järnvägar, banan mellan Frycksta och Lyckan låg färdig 1849. Därigenom
fick Rottneros bruk en snabb direktförbindelse mellan Frykens sydände och Klarälven.
Transporterna till Frycksta från Rottneros sköttes emellertid av brukets egna båtar.
Under Walls tid som Rottneros ägare blandades brukets affärer i hög grad samman med
Edsvallabolagets verksamhet i vilket Wall var en av huvudintressenterna. Samtidigt
började lönsamheten vid Rottneros att gå tillbaka efter en kort högkonjunktur i samband
med det fransk-tyska kriget 1870-71. 1875 råkade bruket in i en allvarlig ekonomisk
kris, vilken fick som följd att Wall var tvungen att sälja Rottneros. Köpare blev
Edsvallabolaget, eftersom banden mellan de både företagen redan sedan gammalt varit
starka på grund av Walls särställning som intressent i både Edsvallabolaget och Rottneros
bruk. 1882 bytte bruket ägare ännu en gång. Denna gång var köparen H.E. Montgomery
under vars ledning järnhanteringen försvann vid Rottneros 1884 för att ersättas av
trämassetillverkning. Parallellt med denna produktion drevs också en mekanisk verkstad
ända fram till 1918, vilken var specialserad pâ tillverkning av jordbruksmaskiner.
Tyngdpunkten inom brukets verksamhet var dock lagd på trämassetillverkningen och 1912
producerades sammanlagt 3 670 ton torr massa. I början av 1900-talet kom också en
stor förändring av ägarförhållandena inom bruket. Montgomery dog 1911 och därefter
ombildades Rottneros till aktiebolag. Efter Montgomerys frånfälle igångsattes en omfattande
rationalisering och modernisering av Rottneros samtidigt som det gamla bruket expanderade
kraftigt. Bland annat elektrifierades driften i slutet av 1910-talet. Större delen
av företagets omstrukturering leddes emellertid av före detta löjtnanten Svante Påhlson
som blev aktiebolagets direktör från och med 1918. Verksamheten breddades efter andra
världskriget och Rottneros köpte upp bland annat Göta Cellulosa AB och Åmotsfors pappersbruk
AB. I slutet av 1940-talet gav sig Rottneroskoncernen dessutom in i energibranschen
och köpte därför, i stark konkurrens med bland andra Billerud och Uddeholm, upp en
mängd vattenrätter i olika värmländska älvar. I början av 1960-talet var Rottneros-koncernen
sålunda Europas största producent av torrslipmassa med 180 000 tons kapacitet. Rottneros
största kunder var tillverkarna av tidningspapper i Storbrittanien och på kontinenten
och företagsledningen hyste även själv planer på att bygga ett eget tidningspappersbruk.
Dessa planer förverkligades emellertid aldrig och koncernens expansion kan sägas vara
avslutad i början av 1960-talet. Därefter konsoliderades företaget, aktiestocken utvidgades
från 500 000 kronor till att omfatta 5 000 000 kronor och koncernen bytte namn till
Rottneros AB. Då hade Svante Påhlson sedan länge avgått i pension och han efterträddes
av i tur och ordning Peter Möller och C.J. Wettergren. 1971 gick Rottneros AB upp
i det nybildade Vänerskog och utvecklingstendenserna inför 1970-talet såg allmänt
gynnsamma ut. Efterhand befanns emellertid anläggningarna i Rottneros vara olönsamma
enligt Vänerskogs ledning, varför denna del av koncernen köptes upp av Wettergren
personligen kort före Vänerskogs konkurs 1981. Idag är dock bruket utan egna energi-
och råvaruresurser. Skogstillgångarna hamnade 1971 under Vänerskogs förvaltning och
LRF köpte 1979 upp alla kraftproducerande enheter som tidigare hade hört till Rottneros.
Litteratur: Möller, L. m.fl.: Rottneros-Ett värmländskt bruks historia, Karlstad 1982.
NilWert, G.: Rottneros bruk. Värmland vår hembygd 1957, sid. 79-87. Rottneroskoncernen,
dess tillkomst och utveckling. Rottneros 1957. ( Martin Åberg )
Förteckningsnummer 23/88
Slottsbrons träförädlings AB - Volym F 5: 8 och serie F a: Arbetsavtal för Slottsbrons
trä 1921-1934, byggprojekthandlingar 1953, inventarielistor 1949, tillverkningsrapporter
1944-1951, ritningar 1946-1953 m.m.
Grums - Fryksdalens elektriska förening
Agnhammars bruk - Volym F 1:5: Handlingar angående affären med Agnhammar 1905-1925.
Rasco AB (Karlstad)
Millom AB
Rottneros Förvaltnings AB
Rottneros bruk
Svante Påhlsson, major
Göta Cellulosa AB
Åmotfors Bruk AB
Rottneros Kraft AB
Stöpafors elektriska AB
Bäcks kraftstation AB