Blombacka Bruk Historik Hökebrohammar Ungefär 2 km söderut från Lindfors Bruk och
efter samma vattendrag, Lindforsälven och längre ned Borserudsälven, ligger en gammal
bruksplats, Hökebrohammar. Rester av hammarslagg visar platsen för tidigare verksamhet.
År 1640 söker och erhåller kronans befallningsman, kronofogden Joen Larsson f omkr
år 1600 privilegium på uppförandet av en hammare vid Borserudsbron i Nyeds socken.
Byggnad med hammare blev färdig nästa år och kallades Hökebrohammar. Joen Larsson,
vars barn i första giftet med Anna Bratt, dotter till Per Bratt till Höglunda, togo
tillnamnet Ekman, blevo stamfäder till den stora och bekanta Wärmlands- och Göteborgssläkten
Ekman, som betytt så mycket inom svenskt näringsliv. Den första hammarsmedjans saga
blev kort, då byggnaden nedbrann redan år 1654. Smedjan tyckes ha återuppbyggts omedelbart
och var i gång till omkring år 1758, då driften nedlades. Enligt gamla uppgifter nedlades
smidet på grund av koncentration av bruksrörelsen vid Brattfors och Lindfors, vilket
tyder på att Hökebro rätt tidigt kom i Brattars ägo. En dotter till Joen Larsson och
Anna Bratt; Ingrid, blev gift med återuppbyggaren av Brattfors, Anders Andersson Bånge-Bratt.
En vacker gravsten över Anders Bratt och Ingrid Joensdotter Ekman finnes vid Brattfors
kyrka. Anders Bratt dog 1677 och hans fru Ingrid omkring 1690. I 1695 års hammarskattelängd
stå Gustaf Bratt f 1665 d 1721 och Henrik Strokirk som ägare, dessa voro resp son
och svärson till Bånge-Bratt i Brattfors. Gustaf Bratts andel övergick sedan till
hans son Jacob Bratt f 1703 d 1728 och Strokirks del till hans son Daniel Strokirk.
Ena hälften av hammaren förvärvades omkring 1756-1757 av Emanuel Geijer för Uddeholms
Bolag, men överläts inom kort på brukspatron Carl Gustaf Geijer (delägare i Fösked)
som i sin tur överlät delen på sin broder Christoffer Geijer på Lindfors f 1709 d
1760. Smidet vid Hökebro belöpte sig gynnsamma år till ej mindre än 450 Sktt = ca
75 ton. Joen Larsson hade en betrodd inspektör som bland mycket annat även skötte
Hökebro. Hans namn var Torsten Larsson en synnerligen driftig man enligt uppgift.
Joen Larsson blev en ganska förmögen man. Han ägde egendomar på flera platser och
gård i Karlstad. Samtidigt med Hökebro anlade han en smältsmedja i Glumserud i Wäse.
Han bodde under en följd av år på Ökne i Östra Fågelvik som han ägde, men flyttade
på äldre dagar till sin gård i Karlstad och dog där år 1674. (Hans barn i första giftet
kallade sig Ekman.) Efter smidets nedläggande vid Hökebro 1758 begärdes och erhölls
privilegium på uppförande av en manufaktursmedja med 1 knipp- och 2 spikhammare samt
skärverk, vilket också beviljades: Smedjan antages ha kommit i gång något av åren
1765-1775: År 1867 eller 1868 då smedjan brann hade tillverkningen av spik varit i
gång i ungefär 100 år med ett utsmide av spik som antagligen kan beräknas till ca
50 Sktt = 8,5 ton årligen. Vid Glumshammaren finnes en uppgift om ett utsmide av 35
Skatt på en spikhammare och Hökebro har 2, alltså = ca 8,5 ton. Den sista spiksmeden
hette Gewert, alltså av vallonsläkt vilken dog ej så långt efter smedjans brand. Hans
änka, en liten blid och snäll gumma, kommer jag mycket väl ihåg från barnåren. Hon
bodde i en liten kammare på "Kron" och gick under namnet "Gewertsmora". Då hennes
man levde bodde de i den gamla smedsbostaden som låg på norra sidan järnvägen, med
revs då järnvägen byggdes. Kvarnägaren Oscar Andersson, som köpte kvarnen med område
av Uddeholms AB 1934 meddelade mig en gång, att han funnit hyttslagg på norra sidan
om dammutloppet i närheten av tomten för tegelbrännugnen. Jag har också givit akt
på att på samma sida och i kanten av utloppet från dammen finnes en del virke i botten
som kan tyda på något tex botten av hus för vattenhjul. Månne detta kan vara platsen
för Borseruds hytta som Fernow talar om? De gamla hyttorna Acksjö- Mångs- och Borserud
stodo öde då Fernow skrev sin bok omkr 1773. Bron över dammen vid Hökebro kallas Borserudsbron
i någon gammal handling, vilket möjligen kan tyda pa att Borseruds hytta varit uppförd
här. Då några synliga hyttslagghögar ej finnes är det väl mest troligt att hyttan
blivit förväxlad med Månshyttan som låg på Borseruds utskogs marker. Övrig bebyggelse
i Hökebro Tegelbruket var antagligen i gång rätt tidigt omkr 1779. I historiskt geografiskt
lexikon av år 1864 angives att en ombyggnad av tegelbruket blev verkställt år 1849.
Tillverkningen var ej stor. År 1850 tillverkades här 23 000 st taktegel och 46 000
st murtegel, antagligen 12" sten som då i allmänhet användes. Då vattenståndet i dammen
stod 1 á 1 1/2 m lägre än nu, togs leran i dammens kant dvs på norra sidan, en synnerligen
väl passande råvarutillgång, som låg i omedelbar närhet av bruket. Mellan dammen och
B J synes också vid lågt vattenstand, att leran under första driftstiden blivit tagen
här. Efter Bergslagsbanans tillkomst utsågs etc område sydost om "Kron" därifrån leran
sedermera hämtades. Efter stagnation under några år återupptogs tillverkningen omkring
1890-1892 och fortsatte till år 1914 då tillverkningen för alltid nedlades. Tegeltillverkningen
under sommarmånaderna belöpte sig på ca 125 á 150 000 st prima handslaget murtegel
som var mycket eftersökt på grund av sin styrka och sitt vackra utseende. I södra
fasaden på Blombacka kontor kan man se prov på detta tegel. Tegelbruket revs omkr
1927. Kvarnen Den gamla kvarnen vid Lindfors Bruk var belägen nedom nedre dammen eller
den s k sågdammen, med en bro från dammkrönet till kvarnens ingångsdörr. Som barn
var jag flera gånger och tittade på den gamla kvarnhuset som ännu fanns kvar. Någon
gång omkring 1870 beslöts Lindfors Bruksägare att bygga en ny kvarn i och för erhållande
av större mäldtillgång samtidigt som den gamla började bliva rätt förfallen. Som lämpligaste
plats ansågs Hökebro bliva, på grund av sitt läge både vid landsväg och byväg. Den
nya dammen av sten uppfördes där den gamla stått och samtidigt höjdes vattenytan i
dammen med 1 á 1 1/2 meter för erhållande av större magasin och högre fallhöjd. En
kanal grävdes för vattenförningen till kvarnen. Kvarnen byggdes med 4 par stenar därav
ett för stålsiktning. Senare insatte min far ett par stenar för skrädning. Fallhöjden
vid kvarnen blev 6,6 meter. Vattenföring ca 1 m3 per sek. Omkring år 1872 blev bygget
färdigt. Den första mjölnaren hette E Backman förut mjölnare vid gamla kvarnen i Lindfors.
Då han slutade 1873 kom min far J P Hallin dit och skötte kvarnen i ej mindre än 33
år eller till och med 1906. Föräldrarna bodde först i den gamla Smedsbostaden på norra
sidan järnvägen och inflyttade först 1875 i den nybyggda mjölnarbostaden, där jag
och mina syskon tillbringat vår barndoms- och första ungdomstid. Det är inte endast
som födelsort denna plats har intresse för mig, utan även, att jag kan räkna grundaren
av Hökebro första smedja Joen Larsson som stamfader. Uppgifterna härom äro erhållna
genom Domprosten C W Bromander, Kila och Bankdirektören Gust Ekman, Arboga. Högåsfallet
Ca 250 m nedanför kvarnen ligger det s k Högåsfallet, vilket tidigare tillhörde Ingeniören
C J Nilsson på Högåsen. Nilsson byggde här en damm omkring år 1889, jämte en mindre
byggnad inrymmande turbin, för, medelst linledning, drift av behövlig kraft å Högåsens
gård såsom tröskverk, vattenpump m m. Ing Nilsson försökte sig på, att i den första
lilla byggnaden göra försök med sågning av brynstenar. Denna tillverkning kom knappast
i gång förrän försöken upphörde. Antagligen ansåg han att tillverkningen ej skulle
bliva lönande. Ing N berättade för mig en gång att vid byggandet av dammen i synnerhet
kolstybbe var tillfinnandes i stor mängd vid södra landfästet men även något härdslagg
ävensom gamIa stockar i bottnen. Detta skulle tyda på en tidigare dammbyggnad. Då
området mitt emot ung, d v s på andra sidan järnvägen går under benämningen "Hammargärdet"
har jag tänkt mig möjligheten av att Joen Larssons första hammare var förlagd hit.
År 1902 byggdes eller tillbyggdes det lilla "fabrikshuset" till träullfabrik, samtidigt
som en dynamo insattes för belysning och elkraft till Högåsen. Den gamla linledningen
nedtogs så småningom. 2 träullmaskiner insattes och tillverkningen var i full gång
år 1903. Virket för nedhyvlingen höll Ing Nilsson huvudsakligen från egna skogar.
Efter fullständig elektrifiering av Blombacka sedan den nya kraftstationen vid Blombacka
kommit igång 1907 och sedan sonen Karl Nilsson inköpt Högåsen av sina föräldrar, insattes
ytterligare en maskin. Efter Disp Karl Nilssons död i dec 1909 inköptes bland annat
Högåsen med tillhörande vattenrätter av Blombacka Aktiebolag, som drev fabrikationen
t o m år 1911 då denna lilla tillverkning nedlades och maskinerna såldes. Någon vinst
på rörelsen under de sista åren var ej att vänta på grund av de alltjämt sjunkande
marknadspriserna vid denna tid. Rester av den raserade dammen och delar av grunden
till träullfabriken är det enda som finns kvar, vilka dock vittna om människors idoghet
i en förgången tid. Egendomen Högåsen, som efter Riksdagsmannen Nils Nilsson d ä död,
övertogs av sonen Ingeniören C J Nilsson, vilken lät nedriva den gamla bostadan och
sedan uppföra en ny under åren 1876-1877 på samma tomt, den nuvarande. Ing N påbörjade
nu sin verksamhet som konsulterande Ing eller byggmästare som det då hette. Genom
sin stora kunnighet på snart sagt alla områden, inte minst då det gällde vattenbyggnader
erhöll han snart nog ett stadgat anseende som en mycket skicklig konstruktör. Arbeten
strömmade in och tidvis hade han anställda 2 st ritare. Nedskrivare härav var hans
sista ritbiträde från våren 1898 till sommaren 1901. En mycket lärorik tid för en
ung man. Alla hans ritningar, utom de som gällde Blombacka, överfördes något år efter
hans död till Tekniska muséet i Stockholm där de nu vittna om en, för sin tid ovanligt
duktig mans insatser på det tekniska området. Mera om Ing Nilsson och hans söner i
samband med Blombacka. Utdrag ur Nilssonska släktregistret Efter Domprosten Bromanders
undersökning. Anders Jonsson bodde på 1720-talet i Edet i Nyed, gift med Sigrid Nilsdotter.
Bland flera barn: Gabriel Andersson f 27/10 1724, lantbrukare å Edet från 1750-talet
till ca 1794, bor därefter hos sin son i Hedås, gift med Britta Andersdotter f 1726
d i Hedås den 15/12 1799. Nils Gabrielsson, son av Gabriel Andersson född 4/1 1757
i Edet, bor i Edet till 1795, bor i Hedås 1795-1805, sedan i Laskerud d 1830, gift
den 30/10 1785 i Nyed med Maria Nilsdotter f 20/3 1762 i Karlsberg, död 16/5 1828
i Laskerud, dotter av Hemmansägaren Nils Hansson och Elin Eriksdotter. Bostaden i
Laskerud kallades "Herrgården" och gör det ibland ännu. Nils Nilsson d ä, son av Nils
Gabrielsson f 30/7 1801 i Hedås riksdagsman, död 14/3 1864 på Högåsen. Gift den 26/10
1824 i Nyed med Maria Lethenström f 5/9 1805 på Högåsen d 5/1 1898 i Filipstad, dotter
av Anders Lethenström f 1766 d 18/9 1815 på Högåsen och Maria Månsdotter f 1780. N
N flyttade från Laskerud till Högåsen. Carl Johan Nilsson, Nils Nilssons son, Ingeniör
och Disponent, född pa Högåsen 19/9 1828 d på Högåsen 25/1 1920: Gift den 28/8 1864
med Hilda Olivia Sofia Pihlgren född i Molkom den 3/10 1842, död på Högåsen 1/1 1924,
dotter av Handlanden Johan August Pihlgren i Molkom, född i Norra Råda den 24/4 1816,
död i Kungälv den 24/9 1898 och hans maka Sofie Sandberg i Gällserud f 4/7 1820 död
i Kungälv 2/11 1899. Sofie Sandberg var dotter till bergkonstmästaren vid Persbergs
gruvor och ägare till Gällserud Erik Sandberg f 8/1 1784 d 11/7 1844 och hans hustru
Anna Sofia Fallin från Fellingsbro, Ekeby f --- d 1869. Carl Johan oeh Hilda Nilssons
tvenne söner: Karl Nilsson f på Högåsen Nyed den 16/10 1871, Ing och Disponent för
Blombacka AB, död på Blombacka 20/12 1909. Gift i Ystad den 8/5 1901 med Ida Karolina
(Karin) Geijer f 8/5 1880 död på Kärn (vid tillf besök i Stockholm) den 28/4 1945.
Fru N gifte om sig den 17/7 1915 med godsäg Erik Abr Eriksson från Hedås f 18/4 1873.
De inköpte Kärn och bosatte sig där. Nils Nilsson född på Strömsnäs, Karlskoga den
10/9 1873 d i Karlstad den 2/8 1948. Disponent för Blombacka AB fr o m 1910 t o m
1929. Riksdagsman. Gift med Maria Karolina Andersson från Norrköping f den 20/5 1884
död 12/1 1947 i Karlstad, Dottern Anna Nilsson, kassörska och bokförare under en lång
följd av år för Blombacka AB, f 23/12 1865 på Lesjöfors d i Stockholm. Borseruds kvarn,
såg o tegelbruk Grundaren av rörelsen i Borserud var mjölnaren sedermera kvarnägaren
Anders Jakobson, mjölnarson och inflyttad från Östanås i Älvsbacka, född i Östanås
den 14/7 1841, död i Säffle den 30/3 1923, vilken tillsammans med sin svåger Nettenström
i febr 1867 inköpte en egendom i Borserud med tomter och vattenrätter vid Borserudsälven.
Nettenström blev hälften ägare i företaget fr o m aug samma år. Uppförandet av en
kvarn gick raskt och i slutet av nov månad samma år kunde det första stenparet sättas
igång. I början av juni 1868 voro de andra båda stenparen färdiga för igångsättning
det ena paret med siktverk. I aug månad 1868 påbörjades uppförandet av bostadslägenhet
(numera arbetarebostad) vilken var hjälpligt färdig för inflyttning i nov 1868. Jakobsson
fick goda inkomster från början då riklig mäldtillgång förefanns emedan den gamla
kvarnen vid Lindfors Bruk låg litet avsides och den nya kvarnen vid Hökebro ännu ej
blivit byggd. Enligt Jakobssons anteckningar gick det så bra att i maj 1869 alla skulder
voro betalda. Han förfogade över ett mindre kapital från början. År 1871 inköpte den
en egendom nere vid Borserudssjön där Nettenström bosatte sig. År 1881 sålde Nattenström
sin andel i kvarn och egendom till Jakobsson och reste till Amerika. Såg och tegelbruk
tillkom år 1884. Mejeri avsett för köpmjölk byggdes och igångsattes på hösten 1887.
Arbetarebostad med missionssal i andra våningen uppfördes år 1888. Samtidigt byggdes
en liten reparationsverkstad med smedja mellan sågen och kvarnen. Vid samma tid ungefär
insattes en valsstal i kvarnen och Jakobsson lade sedermera an på handelsmäld. År
1895 insattes en dynamo i kvarnen och elektriskt ljus infördes i alla byggnader. På
grund av de många och långa transporterna av mjöl och tegel från Borserud till Lindfors
järnvägsstatian beslöt J så småningom att flytta hela industrien i Borserud till Repartorp
strax ovanför järnvägsstationen, samt överföra elektrisk kraft i och för driften av
anläggningen därstädes, i synnerhet som eget tomtområde stod till buds. I början av
år 1898 reste en av sönerna till Västerås och Asea och skaffade de uppgifter som fordrades
för att sätta igång med egen tillverkning av de elektriska maskiner som behövdes för
kraftöverföringen ifråga. Efter ett par månaders uppehåll i Västerås återkom han i
sällskap med tvenne elektriker som satte igång tillverkningen. Jakobsson, som var
en energisk kraftkarl, lät t o m själv gjuta alla delar i en provisorisk uppförd gjutugn
samt tillverka alla modeller för ändamålet, detta med hjälp av en gammal gjutmästare.
En generator på 100 Hkr samt tvenne motorer på respektive 65 och 30 Hkr kommo till
stånd. Samtidigt byggdes en damm som lades en bit ovanför nuvarande Blombacka övre
damm med tubledning med till kvarnen, som revs till hälften och inrättades till kraftstation.
Små rester av denna gamla trädamm finnes ännu kvar. På den av Jakobsson ägda egendomen
i Repartorp uppfördes i rask följd kvarn och tegelbruk jämte stickspår till stationen
och rörelsen sattes igång, att börja med kvarnen, i medio av juli 1899 och det syntes
gå bra att börja med. Då Jakobssons ekonomi blev svårt ansträngd under det myckna
byggandet och balansen ej kunde återställas, yppade svårigheter efter några års drift
och 1905 ellar 1906 måste J gå i konkurs. Blombacka AB blev sedan ägare av Jakobssons
egendomar med byggnader samt vattenrätter både i Borserud och Repartorp, utom en del
åkerjord i Borserud som L M Larsson (i Borserud) övertog. Men Jakobssons energi och
framåtanda var det inget fel på. Efter att något år med sina söner ha arbetat vid
Blombacka med tillverkning av resårsängar och bottnar bosatte de sig i Säffle där
de började en fabrikation med samma tillvärkning. Detta företag blev Aktiebolaget
Jakobssons Industrier och har vuxit upp till en större industri i sitt slag med tillverkning
numera endast av möbler. Jakobsson fick alltså på gamla dar se frukterna av sin energi
och oräddhet, visserligen med god hjälp av sina duktiga söner, och kunde med tillfredsställelse
se tillbaka på sitt långa arbetsfyllda liv. Några rester av bebyggelsen efter älven
äro utom kvarngrunden, borta. Där såg och tegelbruket lågo byggdes sedermera en dansbana
men även den är försvunnen. Fastigheten i Repartorp med byggnader således av Blombacka
i början av 1910 till Skattkärrs tegelbruk och fick namnet Aktiebolaget Fintegelbruket.
Nuvarande ägare är C M Jansson och tillverkningen består mest av takpannor. Krakerud
i aug 1949 G Hallin Uppgifterna har jag till stor del erhållit av äldste sonen civilingeniören
P Jakobsson, Säffle. BLOMBACKA Pappersbruket År 1848 (eller 1847) inflyttade från
Mariestad en pappersmakare Samuel Blomberg som inköpte en jordavsöndring i Hemmanet
Borserud med tillhörande vattenrätt och anlade ett pappersbruk som han gav namnet
Blombacka. Blomberg var född den 29/1 1808 i Mariestad och alltså en man i 40-årsåldern
då han påbörjade sin verksamhet här. Före Blombergs hitkomst fanns här endast en gammal
husbehovssåg som var använd av Borseruds byabor. Enligt uppgift en mycket enkel sågram
med ett par blad. Lilla byggningen i d s k "Gropen", låg utanför det först inköpta
området och tillkom tidigt och kanske före Blomberg. Här bedrev färgaren Gustaf Lanner
en svåger till A G och C J Carlsson i Borserud, sin färgerirörelse under en följd
av år i mycket blygsam omfattning. Delar av gamla dammen fanns kvar ända tills nya
linslageri-byggnaden tillkom år 1934. Grundstenar under gamla linslageriet var även
en kvarleva från pappersbruksbyggnaden. Blomberg fick sina byggnader jämte damm etc
färdiga omkring år 1849 (inkl bostaden) och tillverkningen tog sin början. I historiskt
geografiskt lexikon från 1864 uppges att tillverkningan under år 1849 hade ett värde
av 9100:- rdr rmt. Jag antar att tillverkningen ej var i gång förrän långt fram på
året och att det angivna värdet utgör en del av årsvärdet. Av kartskissen framgår
att en sump var byggd från dammen ned till fabriken och i ändan på denna ränna fanns
i bottnen ett vattenpådrag för igångsättning av ett under sumpen befintligt vattenhjul
som mad sin axel eller hjulstock ledde in i fabrikens undre våning och levererade
behövlig kraft för lumpens sönderrivning, tvättning, pressning och glättning m m.
Enligt Skoglund var tillverkningen förlagd i undre våningen och i den övre samt i
vindsvåningen skedde torkningen av papperet, Efter sortering av insamlad lump jämte
tvättning, rivning, blekning och silning m m samlades den upplösta massan i stora
kar och upptagningen tog sin början. På fyrkantiga ramar avpassade efter önskad pappers-
eller pappstorlek och försedda med mycket fin silduk upptogs sedan massan för hand.
De som utförde detta arbete måste vara synnerligen skickliga och i yrket tränade pappersgesäller,
som med vant öga kunde bedöma papperets tjocklek och jämnhet etc i synnerhet då det
gällde skrivpapper. Från silramen stjälptes massaarket ut på en fyrkantig tygbit av
ylle i samma storlek som ramen. Sedan en yllelapp blivit lagd över arket fortsatte
upptagningen av massa, med en yllelapp mellan varje ark. Sedan en stapel på detta
sätt erhållits fördes denna till en press i och för avlägsnande av vattnet. Efter
lösgörande av ylledukarna från papperet hängdes arken upp för torkning i mellan- och
övre våningen. Efter glättning om detta ifrågakom, samt sortering och syning, var
papperet färdigt för inpackning och försäljning. Antagligen bestod större delen av
tillverkningen av s k lumppapp i ark om ca 1/2 mtr 4-kant som hade sin användning
för beklädnad av innerväggar i bostadsrum. Råvaran d v s lumpen, hopsamlades och inköptes
av s k lumpsamlare som foro omkring med en dragkärra och besökte både städer och byar.
Då de i sina nederlag hade fått ihop ett hästlass fraktades detta med hästskjutsar
till fabrikens förråd. Även gammalt papper samt gamla böcker m m var begärligt. Jag
har hört berättas att t o m gamla fina biblar med läderspännen hänsynslöst höggs sönder
och maldes till ny pappersmassa. För sådana blivande dyrgripar kanske lumpsamlaren
endast betalt några få ören. Vinstresultaten för denna tillverkning var väl aldrig
någon särdeles lysande. år 1866 dog Samual Blomberg vid 58 års ålder. Tvenne av sönerna,
Adam född 1845 och Otto född 1847 övertogo nu brukets tillverkning. Redan 1869 kommo
de nya ägarna på obestånd och försattes i konkurs samtidigt som rörelsen nedlades.
Under 6 â 7 månader 1867 tillverkades enl uppgift följande kvantiteter papp och papper:
237 ris Cardus, 78 Lu Bokpapp, 414 ris Maculatur och Concept, 17100 ark Förkydning
samt 80 ris omslagspapper, med ett sammanlagt och åsatt värde av endast 3367:- riksdaler
riksmynt. I en gammal kapitalbok från 1867 var fastigheten upptagen till 8000:- r.r
och utgående inventarier till 5700:- r.r. Otto Blomberg lade sig till med titeln brukspatron
och hans bror Adam nöjde sig med faderns titel fabrikör. Enl Ingående Inventariepersedlars
konto värderades efter Blombergs död den personliga lösegendomen till 2036:- r.r.
men inbringade vid auktionen endast 1770:- r.r. Klockaren i Nyed A Hindriksson boende
i Hulteby skötte auktionsbestyren. (Melins-egendomen). Hindriksson var svärfar till
min lärare L Thorén. Några Nyedsnamn tagna från konton i avräkningsbok från åren 1868-1869:
Bröderna A G och C J Carlson, Borserud Mjölnaren Anders Jakobsson Färgaren Gustaf
Lanner Jan Nilssons sterbhus Erik Janssons Hemmansägare Edvard Engelgren Borserud
Skomakarna Carl Wallin och C J Svensson " Hemmansägare Gabriel Jansson, " Handlanden
J A Philgren, Olof Olsson, Borserud Målaren J Lindkvist Hökebro Hemmansägare Jan Magnusson,
Skinnartorp Doktor E V Wacklin, Duvenäs (läkare) Brukspatron K W Geijer, Fösked Godsägare
P A Olsson, Råglanda Riksdagsman Nils Nilssons Sterbk. Högåsen Lindfors Bruk 7/18
) Lindfors var uppdelat på detta sätt till fram på 70-talet " " 11/18) Pappersgesällerna
J Skoglund och A Ekman m fl. Efter Blombergska konkursen inköpte ett konsortium samtliga
fastigheter och började en ny tillverkning nämligen av säkerhets-tändstickor. Företaget
kallades Blombacka Aktiebolags Tändstickefabrik. Fabrikationen förlades huvudsakligast
i de gamla lokalerna efter någon ombyggnad och inredning passande för ändamålet. För
drift av maskiner etc användes samma vattenhjul som för papperstillverkningen. Då
fabriken nedbrann omkring 1872 eller 1873 hann företaget aldrig lämna någon ekonomisk
vinst. Vad som finns kvar som synligt bevis är en tändsticksask (utan plån) som finnes
på monterbordet i Blombacka kontor. Jag har hört berättas att askarna tillverkades
och hopklistrades i hemmen omkring Blombacka-trakten och företaget tillhandahöll behövligt
material. Betalningen för detta arbete lär ha varit synnerligen ringa. Ett nytt företag
under namn av Blombacka Tändstickefabrik Surt övertogo nu fastigheten och vad som
ev var kvar av byggnaden och byggde tvenne nya fabrikshus av tegel och tillverknigen
av tändstickor påbörjades på nytt. Huruvida intressenterna delvis voro densamma som
ägde den brunna fabriken har jag mig ej bekant. Driften pågick i ca 5 á 6 år eller
till omkring 1879 då tillverkningen nedlades. Jag har hört berättas att det experimenterades
mycket med tändsatserna, som ej ville bli bra. Ena satsen lyckades och en annan misslyckades
varför en hel del måste vrakas, köras bort och gräves ned. Enligt meddelande var ledaren
för fabriken (den sista) en herre vid namn Ryckler, mera vet jag ej. Att fabrikationen
nedlades berodde väl på tekniska motigheter och en följd därav liten produktion, varför
vinsten blev ringa eller ingen. Efter att fabrikshusen stått öde ett á två inköpte
Blombacka Aktiebolag genom Ingeniör C J Nilsson på Högåsen samtliga fastigheter och
vattenfall för kr 15000:- och en alldeles ny tillverkning startades åren 1881-1882,
som skulle få varaktig betydelse för hela trakten ävensom för Nyeds kommun. Tillverkningen
skulle att börja med omfatta dragen järntråd och ståltrådslinor. Blombacka Aktiebolag
Ett nytt företag kom som sagt till stånd och den drivande kraften var Ingenjör C J
Nilsson på Högåsen. Bland hans släktingar och vänner tillsköts ett aktiekapital av
kr 50 000:- och han blev bolagets första disponent och verkställande direktör. Fastigheten
med byggnader och vattenrätten inköptes år 1881 för kr 15 000:- och inventarier kr
2000:-, tillsammans 17 000:- kronor. I fabrikslokalerna gjordes en del ändringar genom
borttagande av obehövliga innerväggar m m. Glögdhus byggdes ävensom en kontorslokal
samt bråningshus. I glögdhusets undervåning fanns en ångpanna. Betning av tråden skedde
i glögdhuset framtill? Efter inköp av ytterligare mark tillkom ännu en damm, benägen
en bit ovanför den gamla husbehovssågen med uppdämning av vattnets nivå med nedre
vy vid Jakobssonska kvarnen. En tub drogs ned till nedre gamla dammen och här uppställdes
en turbin som medelst kraftledningslina sista biten levererade kraft till tråddrageriet.
En tub lades samtidigt från gamla dammen där linslageriet nu ligger, ned till detta
hus, där en turbin insattes och gamla sumpen borttogs. De första linslagningsmaskinerna
konstruerade Ing Nilsson själv (med hjälp av sina ritare) och bestodo av 2 st partmaskiner
och l hopslagare, den senare ännu igång. Tillkom aven en 6+1 rullars maskin. Senare
tillverkades ännu en stående 6-rullig maskin som mest blev använd för hoptvinning
av 7-tr staglinor. Modeller till maskinerna tillverkades vid Blombacka. Antalet trådar
i linorna var i början begränsat till 72. Tillverkningen av linor kom igång så smått
åren 1882-83 av köpt tråd. Under tiden omkring 1884 t o m 1895 utarrenderades de för
tråddragning avsedda lokalerna till firman Mogren och Ollman. Firman ordnade själv
med den maskinella utrustningen som naturligtvis var tämligen blygsam. En grov och
mediumbänk, en 3-rullars grovbänk samt ett par findragbänkar, det var allt. Sedan
Mogren och Ollman kommit i gång med sin tråddragning köpte bolaget sin lintråd av
dem. På den tiden var det endast ohärdad lintråd som användes med 0.20 kolhalt, alltså
mjukt material med en brotthållfasthet av 60-80 kg/kvm. I regel var materialet gott
och stor seghet uppnåddes. Ing Ollman var gift och hade familj och Ing Mogren var
ungkarl och bodde hos dem i Blombackabostaden. Mogren och Ollman flyttade 1896 över
sin tillverkning till Örebro samt togo sina dragbänkar med utom en liten finbänk som
bolaget övertog. Blombacka Aktiebolag hade då egna bänkar i ordning för omedelbar
inflyttning och montering. Dessa voro också i detalj konstruerade av Ing C J N. I
slutet av 1896 kunde bolaget börja draga tråd med den egna utrustningen. År 1891 byggdes
den första spiksmedjan (nuvarande mek verkstaden och klensmedja m m). På hösten samma
år inköptes 4 st något begagnade spikmaskiner som installerades i nuvarande klensmedja.
Efter skurning i samma lokal fraktades spiken upp till ovanför liggande rum för packning
och etikettering m m, d v s i nuvarande mek verkstaden. M och O tillhandahöll den
dragna spiktråden så länge de voro kvar. Patenteringsugnen (som var en tämligen ny
företeelse i Sverige) jämte haspelverk ritades av Ing Nilsson och hans biträde. Några
anvisningar i och för ugnskonstruktion erhöllo vi av en Direktör Forsstedt i Västerås
som varit i Amerika och bland annat tittat på dylika ugnar. Ugnen gick bra och nu
kunde så småningom lina av seghärdad svensk tråd tillverkas. De seghärdade linorna
som utmärkte sig för minst dubbelt så stor hållfasthet samt betydligt större slitstyrka
utträngde så småningom de ohärdade, som nu äro helt borta. I samma lokal uppsattes
tvenne mycket enkla ugnar för galvanisering och förtenning. Ugnen för grövre arbetade
endast med tvenne trådar varför tillverkningen ej blev synnerligen stor. Omkring år
1895 återkom sonen Ing Karl Nilsson från något års vistelse i Amerika och anställdes
vid Blombacka. Tillverkningen och försäljning kom att sedan ligga i hans händer. Han
förde med en del nyheter från U.S.A på detta område bland mycket annat pulverdragningen
som förbilligade tillverkningen avsevärt. Tillverkningen ökades betydligt sedan den
egna tråddragningen tillkom och bättre metoder tillämpades. Ing Karl Nilsson blev
så småningom föertagets disponent år 1900 efter sin far och dog mycket ung på Blombacka
endast 38 år gammal 1909. Åren 1902-1903 byggdes nytt spikverk och tråddrageri. Huset
var uppfört av stenkorsvirke med välvt tak. Samtidigt byggdes Blombacka nedra damm
med tub till ca 60 hkrs turbin. Kraften överfördes till det då nya spikverket och
tråddrageriet medelst kraftledninglina. Fallhöjden blev här 7,3 m. I det nya spikverket
och tråddrageriet installerades tvenne dragbänkar och 15 st spikmaskiner jämte skurtunnor
etc. År 1920 tillbyggdes spikverket och nedflyttades de på tråddrageri vinden i övre
drageriet placerade 4 st pappspikmaskinerna. Dessa voro inköpta 1908. Samma år d v
s 1908 köptes en 7"-12" spikmaskin som i brist på utrymme uppställdes i övre drageriet.
Tillverkningen vid denna tid var omkring 450 à 500 ton årligen. En elektromagnetisk
packningsmaskin för spik inköptes 1913 och en modern 3/4" pappspikmaskin år 1923.
År 1934 inköptes 1 st 4" och 2 st 3" pressmaskiner av Malmedie tillverkning då som
tidigt lika många gamla utsorterades. År 1942 ombyggdes spikverket helt och hållet
samt förstorades för erhållande av större utrymmen och bättre och varmare lokaler.
Den stora spikmaskinen (1"-12") nedflyttades och placerades i spiksmedjan. En ny byggnad
för seghärdning uppfördes åren 1909-1910 med betydligt större ugn och lagerutrymmen
för härdad tråd. På så sätt kunde den gamla lokalen helt tagas i anspråk för galvanisering.
År 1911 nedrevos alltså de gamla galv,-ugnarna och tvenne nya uppfördes med tillhörande
haspelverk. Ugnarna konstruerades av undertecknad för koleldning och ritningarna godkändes
till alla delar av Disp. Odelberg, Degerfors, som satt med i Blombackas styrelse.
En betydligt större tillverkning av galvtråd kunde nu påbörjas. I nya härdverket uppsattes
en betydligt större ugn än den förutvarande med ungefär dubbla kapaciteten och som
avsågs täcka behovet av seghärdad tråd för en tid framåt. I samband med den nya linslageribyggnaden
1934-1935 förlängdes åt norr både härdnings- och galvaniseringslokalerna och därefter
insattes 3 st elektriskt uppvärmda ugnar, 1 st för härdning och 2 st för galvanisering.
Ugnsavdelningen i Munkfors levererade dessa ugnar till ett pris av kr 80000:- utom
transformator etc. Där förut hade en kraftledning tillkommit mellan Brattfors transformator
och Blombacka för överföring av kraft till det ökade behovet. Blombacka-kraften med
i genomsnitt 300 â 350 hkr fick det önskade krafttillskottet. Blombacka kraftförsörjning
Före 1907 började kraftförsörjningen vid Blombacka bliva synnerligen knapp. Fallhöjderna
voro förhållandevis låga och kraften splittrad på en hel del småturbiner. Vidare voro
dammarna små och kunde rymma endast obetydligt med vatten. Då kvarnägaren Anders Jakobsson
kom på obestånd och måste gå i konkurs år 1905 eller 1906 köptes hans egendom i Borserud
med tillhörande vattenrätter m m av Blombacka, som då blev ägare till hela fallhöjden.
Redan i början av 1906 utarbetade gamle Ing C J N, då 78 år gammal, ritningar till
en större damm (Blombacka övre damm) som omedelbart började anläggas ca 300 m ovanför
bruket. Sten till dammen togs från ett brott till höger ovanför missionshuset och
fraktades ned på en rallbana som korsade både landsväg och järnväg. Samtidigt byggdes
nuvarande Övre Kraftstationen. Fallhöjden blev 29,5 m. med en normal vattenföring
av 1 m3 per sek beräknades den erhållna kraften till 300 hkr. Kraftstationen byggdes
emellertid med tvenne aggregat om vardera 300 hkr. I fabrikerna insattes motorer som
voro färdiga att tagas i bruk då kraftstationen sattes i gång i slutet av år 1907
eller början av 1908. Då bolaget med egna medel ej var i stånd att likvidera en så
pass dyrbar anläggning beslöts en ökning av aktiekapitalet från 60 000:- till 120
000:- genom utgivning av 60 st nya aktier á kr 1000:-. Blombacka ansåg sig nu ha så
rikligt med kraft att ca 50 hkr kunde avyttras. Efter Jakobssonska konkursen blev
Blombacka även ägare till en liten egendom i Repartorp där J några år tidigare uppfört
en kvarn samt såg och ett litet tegelbruk med kraftledning från sin i Borserud belägna
lilla kraftstation, installerad i gamla kvarnhuset. Efter underhandling med Skattkärrs
Tegelbruk under senare hälften av 1909 träffades överenskommelse om överlåtelse av
fastigheten med byggnader etc till Aktiebolaget Fintegelbruket som det nya företaget
kallades, mot att ca 5 hkr elektrisk kraft till överenskommet pris årligen och 25
år framåt levererades till företaget. Bolaget levererar fortfarande denna kraft efter
nytt kontrakt. Som förut nämnts är nuvarande ägaren C M Jansson, förut Skattkärrs
förre förvaltare här. År 1915 nedrevs det 1903 uppförda turbinhuset nedanför nedre
dammen och uppfördes en liten kraftstation på samma plats med en installerad generatorseffekt
på ca 70 hkr. Fallhöjden blev 7,3 m. Nu voro Bolagets vattenkraftstillgångar tillvaratagna
utom det lilla Högåsfallet på ca 35 hkr. Helt ny regleringsdamm uppfördes för sjön
Mangen sommaren 1936. Den gamla dammen som är timrad och som numera tjänstgör som
vägbro, måste, trots flera reparationer, helt nybyggas en liten bit närmare sjön.
Ett par år senare gjordes en grundlig reparation av lilla Böckelns damm som var synnerligen
bristfällig och otät. Transporterna vid Blombacka Från och med början av verksamheten
skedde transporterna mellan Blombacka och Lindfors station fram till år 1915 med hästar.
Utom diverse småkörningar på bruket och skjutsar hade 4 körkarlar med hästar fullt
arbete för transport av materiel. Den branta Blombackabacken var synnerligen besvärlig
att komma upp för medtungt gods t ex linbanekablar och gruvlinor m.m. Våren 1913 beslöts
att snarast möjligt bygga en smalspårig järnväg från bruket till Lindfors station.
Stakning och avvägning gjordes av den då 78-årige kommissionslantmätaren Ing C G Laurell,
Stranå, Molkom som även uppgjorde profileringsritningar etc. Byggmästaren Schwarts
i Degerfors tog arbetet på entreprenad och järnvägen var färdig för trafik våren 1915.
Ackumulatorloket levererades av Asea och batterier från Jungners. 8 st vagnar inköptes.
I samband med järnvägsbygget fick Bolaget av Bergslagsbanan arrendera ett område på
södra sidan om bangården. På detta område lades en lastkaj samt uppfördes ett magasin
för i huvudsak färdigt materiel mest spik. Samtidigt uppsattes ett litet lokstall
med utrymme för reservbatterier och laddningsanordningar. Diverse byggnader m m uppförda
före år 1930. Arbetarebostaden i Backen uppfördes år 1900 samtidigt som Ing Nilsson
på Högåsmark lät bygga rättarebostaden och något år senare bostaden vid Högåsfallet,
sedermera och sedan många år förmansbostad. Denna bostad byggdes med tanke på den
som skulle sköta den blivande träullfabriken. 6 st arbetarebostäder (2 familjs) byggdes
åren 1905-1907 på det s k Amerikaområdet. Då linor som tillverkades för lagerhållning
förvarades på en mycket olämplig plats, nämligen i en fuktig lokal under linslageriet,
uppfördes ett magasin för linor 1911. Denna lokal blev också använd för splitsning
av linor. År 1913 tillbyggdes tråddrageriet åt norr och installerades en grovdragbänk
med 6 rullar. Samma år tillbyggdes den sedan 1910 förhyrda bostaden för bolagets ingeniör
samtidigt som den inköptes av skolläraredöttrarna Elvira och Olga Olsson. Bostaden
är belägen på Borseruds f d samfällighet och på samma tomt och grund som Borseruds
gamla skola. Då fasta skolor tillkommo i stället för roteskolorna revs skolhuset och
virket fraktades till Molkom i och för tillbyggnad av skollhuset därstädes. Folkskollärare
O A Olsson som även var lärare i Molkom fick då skolrotens löfte att på tomten i Borserud
få uppföra en egen bostad. Det är denna som utgör mittparti i nuvarande f d ingeniörsbostaden.
Tillbyggnaden åt öster tillkom 1923. Innan samfälligheterna 1942 uppdelades betalades
årligen till bykassan kr. 25:- i tomthyra. Ett billigt arrende. Efter renovering är
bostaden sedan 1946 uthyrd till förre revirförvaltaren på Lindfors Erik Geijer. Bostaden
Stenbacka byggdes 1910-1911 som bostad åt dåvarande änkefru Karin Nilsson född Geijer,
änka efter Disp Karl Nilsson. Något år senare gifte Fru N om sig med lantbrukaren
E A Eriksson från Hedås och de inköpta därefter egendomen Kärn som de sedan utvecklade
till en mönstergård. Stenbacka blev därefter bostad för bolagets kamrer. Stall och
redskapshus uppfördes vid egendomen i Borserud år 1912. Mellan tråddrageri- och linslagerilokalerna
tillkom 1910-1911 en lokal för dragning av fintråd och inköptes tvenne dragbänkar,
den ena från Breveris Bruk och den andra från Lämneå. Samtidigt uppfördes ett litet
förråd till förvaring av klen lintråd. Både detta och verkstadskontoret revos 1947.
Nuvarande kontoret vid Blombacka uppfördes 1911-1912. Fram till år 1896 var tillverkningen
av linor och spik ganska liten och sköttes försäljningen m m från Högåsen av C J Nilsson
personligen med biträde av hans dotter fr Anna Nilsson. Då sonen Karl Nilsson hemkom
från Amerika omkr 1895-1896 utökades tillverkningen betydligt genom att bolaget själv
ordnade sin tråddragning efter firman Mogren och Ollmans avflyttning. Ingeniör K N
skötte från sitt rum på Högåsen Bolagets affärs angelägenheter med biträde av sin
syster som förde böcker och kassa samt fakturaskrivning m m. Då ing K N på våren år
1901 gifte sig med Fröken Karin Geijer hade Blombackabostaden förut genomgått en grundlig
renovering med inredd hall, veranda m m: De tvenne södra gavelrummen inrättades till
kontor och fingo tjänstgöra för detta ändamål till hösten 1912 då nya kontoret stod
färdigt för inflyttning. Hallen var även delvis använd som kontor. Då Ing Karl Nilsson
dåvarande disponent strax före julen 1909 avled blev hans bror Nils Nilsson utsedd
till bolagets disp, och nedskrivaren härav som då vistades i Tyskland för praktiska
studier blev erbjuden plats som driftsingeniör. För att återgå till kontorsbyggnaden
började denna planeras år 1911 på våren. Disponent Ernst Odelberg på Degerfors som
tillhörde styrelsen tyckte då att vi skulle anmoda Ingeniören i Degerfors N Moberg
att uppgöra förslag och konstruktionsritningar. Efter ett par konferenser tillsammans
med styrelsen och Ing Moberg samt bolagets ingeniör avgjordes byggnadsfrågan och fullständiga
ritningar uppgjordes. Som entreprenör antogs den skicklige kyrkobyggmästaren G. Larsson
från Varola i Västergötland som några år tidigare uppfört kontoret i Degerfors efter
Mobergs ritningar. Entreprenadsumman kr. 32000:- för kontoret komplett utom värme,
vatten och sanitetsanordningar var ett mycket lågt pris för en så solid byggnad. Allt
tegel i byggnaden var tillverkat av Fintegelbruket och Hökebro. Båda sorterna synes
i byggnadens fasader. Det handslagna är Hökebrotegel. Åren 1913-1914 uppfördes tvenne
större arbetarebostäder av tegel samt 1916 ytterligare en bostad av samma typ. De
två första kostade kr 19000:- per st och den sista kr 22000:-. Entreprenör var Byggmästare
Fr Bylock i Molkom. Uthuslänga Babbtorpet, Åsarna 1918. Automobilgarage 1916, Snickareverkstad
uppfördes 1917 och ny bostad i Krako jämte uthus 1920. Timret i den gamla Krakobostaden
blev delvis använt i den nya. Tvenne dagkarlsbostäder uppfördes vid Högåsen och Babbtorget,
Åsarna 1925. Fiske- och jaktstuga vid lilla Böckeln byggdes 1919 på bolagets mark
nära regleringsdammen. År 1924 omändrades bostadan Högåsen till tvenne lägenheter
en undre och en övre med ingång till den övre på östra fasaden. Byggnaden blev därefter
bostad för tvenne av brukets tjänstemän. (Diverse ändringar företogs ytterligare omkring
år 1946.) Ungefär samtidigt med bostadens ändring 1924 gjordes helt ny inedning av
ladugården samt uppfördes en ny lada. Bolagets bostadsfråga var nu tämligen väl ordnad.
Vad som närmast var angelägnast var en byggnad för nytt linslageri men detta skulle
låta vänta på sig. Styrelsen var ej villig att bevilja några anslag trots att bolagets
förmögenhet stigit rekordmässigt under första världskriget. Aktiekapitalet ökades
så småningom från 120000:- till 1440000:- i gratisaktier. Man hade liksom på känn
att ägarna önskade sälja företaget när det passade. Nedskrivaren härav föreslog flera
gånger att nu innan något större kapital var nedlagt på de gamla industrilokalerna
överflytta fabrikationen till en större tomt belägen intill stationen och som bolaget
är ägare av. Ett planförslag uppgjordes även men stannade endast på papperet. Så kom
den stora överraskningen i slutet av 1929 och slog ned som en bomb, den nämligen att
Uddeholms Aktiebolag hade köpt Blombacka med tillträde den 1 jan 1930. Fast en viss
oro alltid gör sig gällande när ett företag övergår i annan ägo voro vi, d v s personalen,
samtidigt glada över att det var just Uddeholm som skulle bliva den nya arbetsgivaren
och ägaren. Disp Nilsson skulle sitta kvar som chef till den 1 mars 1930 och allt
skulle intill dess gå som vanligt. (Nilsson bodde kvar i lägenheten till den 1/10
1930.) Uddeholm betalade i ett för allt till aktieägarna kr 1350:- per aktie för de
1440 aktierna = 1944000:- kronor. Alla likvida medel ingick i köpet. En vacker slant
för aktieägarna att ta emot om man betänker att aktiekapitalet stigit från 120000:=
till 1440000:- kronor genom utgivning av gratisaktier d v s en 12-dubbling + ett överpris
av 350:- kr per aktie. Under tiden fram till Disp Ñilssons avträdande utnämndes Ing
G Hallin till platschef med sortering direkt under Disponent Troili, Uddeholm. R Sundberg
med titeln kamrer skulle húvudsakligast sköta försäljningen. Carl Wallin som varit
bokförare sedan Fröken Anna Nilsson lämnade sin plats, fick nu samtidigt ta hand om
kassan och blev bolagets kassör. Den nya styrelsen i Uddeholms dotterbolag Blombacka.
Bankdirektör Gustaf Ekman ordf Östafors Disponent E U Troili; Uddeholm Ingeniör Gustaf
Hallin, Blombacka På förslag av Troili uppbar styrelsen ej något arvode. Försäljning
skulle fortfarande ske i Blombacka. Vid ett sammanträffande med herrar Troili och
Ekman upptog jag mitt gamla förslag att bygga helt ny fabrik vid Lindfors Järnvägsstation
och slopa den gamla som hade ett litet värde, samt använda järnvägen tills vidare
för transport av personalen till och från arbetet. Fabriksvatten för den nya fabrikens
behov kunde erhållas genom en liten uppdämning av d s k Hökbäcken eller från kvarndammen.
Vederbörande ansågo emellertid att så här i början av en lågkonjunktur kunde de ej
biträda mitt förslag. Det fick anstå tills vidare. Någon överflyttning till Lindfors
Stn blev ej av som bekant. Byggnader uppförda fr o m 1930 jämte maskinell utrustning
etc. År 1932 inköptes från Lämneå Bruk en grov- och mediumdragbänk samt tvenne trådrätningsmaskiner
av tyskt fabrikat. 1934 beviljades anslag för uppförande av nytt linslageri jämte
förlängning av härdnings- och galvaniseringshuset åt norra ändan. Entreprenör var
byggnadsfirman Bröderna Lundeen i Molkom. Byggnaden blev färdig år 1935. För utökning
av maskinparken inköptes från Lämneå 1 st stor tandemmaskin för parttvinning och utförd
med tillbakavridning samt en vanlig 6-rullars maskin för tvinning av staglinor m m.
Ett par år senare inköptes en snabbgående partmaskin från Morgårdshammar. Ett par
svetsmaskiner inköptes även. Övriga maskiner i gamla linslageriet, utom den lilla
hopslagaren, överflyttades till det nya. Samtidigt byggdes ett mindre hus för inoljning
av linor. Två år senare uppfördes en liten byggnad för splitsning av linor sammanbyggt
med oljningshuset. Tillverkningen vid denna tid = ca 500 ton linor 600 ton spik 2400
ton tråd alla slag ca 3500 ton År 1937 uppfördes nytt glödghus med elektrisk glödgugn
som levererades av elektr. avdelningen i Munkfors. Ungefär samtidigt eller senare
iordningställdes de gamla linslagerilokalerna och att börja med inköptes en större
dragmaskin från Arboga Mek Verkstad. 1941 beställdes trenne dragmaskiner för fintråd
(lintråd) från Rondorf & Co Stockholm av Malmedies tillverkning. Huset blev sedermera
rivet för en större byggnad. Som förut nämnts gjordes i början 1942 en grundlig om-
och tillbyggnad av spikfabrikshuset. Huset blev färdigt i början av 1943. Samtidigt
byggdes en bykstuga på östra sidan om älven mitt emot linslageriet. Fr o m november
1942 erhöll jag pension och mina anteckningar om Blombacka sluta här. Vid avträdet
erhöll jag en gratifikation på kr 5000:- som en uppmuntran för den långa tjänsten
av 33 år hos bolaget. Som min efterträdare hade förut utsetts Ingeniören Einar Pettersson
från Munkfors som tillträdde omedelbart efter min avgång. Krakerud, Molkom den 25/10
1950 G Hallin. (sid 820-900 innehåller skisser.)
Förteckningsnummer 24/92 Se även UHB doss. vol: 179,403. Uddeholm AB är huvudman