BRATTFORS BRUK De första Värmländska hyttorna uppfördes kring gruvorna i Persberg
och Nordmark. Dessa hyttor återfinns tidigast i Gustav Vasas jordebok av år 1540.
Liksom de övriga av de tidiga hyttorna var Brattforshyttan placerad vid ett litet
vattendrag. Eftersom hyttan bara var i gång några veckor per år, kunde man utnyttja
vårens och höstens högvatten. Fyra bergsmän drev Brattforshyttan. Det järn som framställdes
i de tidiga hyttorna var osmundjärn. Under 1500- och 1600-talen upphörde osmundtillverkningen
och framställning av tackjärn i masugnar ersatte. I början av 1600-talet var Brattforshyttan
nedlagd. På 1620-talet torde verksamheten vid hyttan åter ha kommit igång, men efter
några år ha upphört igen. Hyttan blev ombyggd eller återuppbyggd 1641. Två stångjärnshamrar
uppfördes, varav en nedre hammare tillkom 1615 och en övre hammare i början av 1630-talet.
Relationen från 1640-talet nämner en tredje hammare i Brattfors. Anläggningarnas läge
i utkanten av Bergslagen var både till gagn och skada för bruket. Man hade långa och
besvärliga transportvägar för malmen som kom från Nordmarks gruvor. En mycket positiv
faktor var däremot den rikliga tillgången på kol. Det var denna omständighet som gjorde
att den nedre hammaren fick drivas vidare efter 1680-talets hammarkommissioner. Dock
skulle hyttan ha företräde till vatten. Den övre hammaren blev 1687 förklarad skadlig
för bergslagen och måste läggas ned. Från mitten av 1600-talet intar släkten Bratt
en viktig plats i Brattfors bruks historia. På 1650-talet anges Anders Andersson Bånge
vara delägare i Brattfors bruk. Denne är stamfader för släkten Bratt från Brattfors,
som spelat en betydande roll inom många bruksföretag i Värmland. Släkten Bratt var
intressent i Brattfors bruk fram till 1730-talet. Genom brukspatron Henrik Kolthoffs
ingifte 1693 övergick större delen av Brattfors bruk i Kolthoffska släktens ägo. Varken
släkten Bratt eller släkten Kolthoff var vid något tillfälle ensamma ägare. Smådelägare
fanns ända fram till 1800-talet. År 1809 kom Brattfors bruk i den Geijerska släktens
ägo, då bruket köptes av brukspatronen Christoffer Reinhold Geijer av den s k Lindforsgrenen.
Släkten ägde sedan 1730 Hedenskogs masugn och sedan 1750-talet Lindfors bruk. Efter
köpet av Brattfors blev detta huvudsäte för ledningen av de Geijerska bruken. Tillverkningen
vid Brattfors bruk hade hållits kvar på en relativt låg nivå. På 1840-talet var den
ännu nere på 600 skeppund. De liberala idéer som snart skulle slå igenom betydde en
kraftig uppblomstring för Brattfors. Christoffer Reinhold Geijer efterträddes så småningom
av sin son brukspatronen Herman Gustaf Geijer som blev disponent för bruken, bland
vilka då Dejefors och Bosjö bruk ingick. Han blev därmed, som det står i den Geijerska
släktboken, "skaparen av det största egendoms- och brukskomplex i släktens ägo, som
efter Uddeholm existerat i Värmland". Vid Brattfors hytta och stångjärnsbruk skedde
efter liberalismens genombrott en betydande resultatutveckling. Före 1845 var tillverkningen
100 ton för att 1850 vara fördubblad, Sedan Lancashiresmidet införts vid bruket 1853
visades ännu högre resultat. 1875 var tillverkningen uppe i 800 ton och tio år senare
över 1500 ton. Herman Gustaf Geijer avled 1880. 1883 försvann Bosjö bruk genom försäljning
från brukskomplexet. Samma år lades Lindfors stångjärnssmide ner. Vid Hedenskogs masugn
skedde den sista blåsningen 1878. 1883 bildades Brattfors Aktiebolag med Christoffer
Reinhold Geijer som disponent. I aktiebolaget ingick även Lindfors och Dejefors bruk.
Vid samma tid nedlades stångjärnssmidet i Brattfors och smedjan byggdes om för smältsmide,
medan hyttan drevs vidare efter modernisering. Produktionen vid Brattfors sjönk på
grund av konkurrensen med de stora götmetallverken och uppgick år 1900 till 434 ton.
Brattfors AB var från början ett rent familjebolag, men 1906 efterträddes Geijer som
disponent av bruksägaren K af Ekström. År 1913 fick Uddeholm AB erbjudande från Brattfors
AB att förvärva bolaget för 1 300 000 kr. Uddeholm gick med på köpet. Det som vid
denna tidpunkt var mest lockande för Uddeholm var Brattfors skogar. Det rörde sig
om betydande arealer, som Uddeholm genom köpet fick, 12 000 hektar produktiv skogsmark.
Med i köpet var gruvandelar i Nordmark och Persberg samt Hedenskogshyttan och Lindfors
bruk, som båda var nedlagda. Brattfors fick bilda ett nytt skogsrevir inom Uddeholm.
(Dejefors var sedan 1905 ett särskilt bolag). I Uddeholms planer med köpet av Brattfors
ingick att hyttan i Brattfors efter hand skulle läggas ned. Tackjärn till Brattfors
hammare skulle levereras från Hagfors. I verkligheten blev det så att smältsmedjan
lades ner före hyttan. Smidet pågick till 1918 medan Brattfors masugn nedblåstes för
alltid 1920. Masugnen i Brattfors konserverades 1938 och står kvar som ett minne av
ett gammalt järnbruk och är lagskyddad som byggnadsminne. Litteratur: Furukog , Jalmar:
"De värmländska järnbruken" (1924) Andersson, Ingvar: "Uddeholms historia" (1960)
Falk, Harald: "Brattfors- ett gammalt järnbruk från 1500-talet i Uddeholmaren Nr 1
1954.
Förteckningsnummer 7/77
Alsters bruk - Volym 315: Sågjournal vid Alsters ångsåg 1889.
Dejefors Kraft- och Fabriks AB
Brattfors bruk
Lindfors bruk - Volym 487-488, 490, 497, 513, 525, 565: Kapital- och avräkningsböcker
för Lindfors 1906-1907 m.m.
Bosjö bruk - Volym 34, 36, 220, 265, 270: Kapitalböcker 1841, 1884, avräkningsböcker
1841, 1884, journal 1878.