Uddeholms AB Gruvrörelsen Historik Gruvrörelsen, tidigare gruvförvaltningen, kom till
som egen förvaltning i Uddeholms organisation omkring år 1915. K G Brunnberg, disponent
vid Persbergs gruvor, blev gruvförvaltningens förste chef. Uddeholmsbolaget hade vid
tiden för bolagets grundande svårt att få tag på egen malm. Johan Karlström UHB:s
grundare erhöll år 1670 privilegium för den första masugnen med malm fråm Rämsbergs
gruvor. Dessa låg emellertid avigt till och hade inte den bästa malmen. När Bengt
Gustav Geijer vid 1720-talet förvärvade nyttjanderätten till Motjärnshyttan, kom han
via hyttan i åtnjutande av malmfångst vid Nordmarksfältet. När man sedan fann en ny
malmåder vid Taberg, utanför det egentliga Nordmarksfältet, gjorde Bengt G Geijer
sitt bästa för att få del av fyndigheten. Hans son Emmanuel Geijer genomförde och
fullbordade förvärvet under 1750-talet. Vid slutet av 1700-talet var Uddeholmsbolaget
ägare till alla gruvor utom Östra Taberg och en självständig förvaltning upprättades
i Taberg. Vid Finnmossen hade man ungefär samtidigt med Nordmark hittat malm, men
ådern förlorades och inte förrän i mitten av 1800-talet fann man förkastningen och
brytningen återupptogs. Ett bolag bildades år 1853, där Uddeholmsbolaget var delägare
och år 1901 ombildades detta till AB med UHB som huvudägare. I Persberg där gruvor
bearbetats sedan 1400-talet (liksom Nordmark) bildades år 1866 Persbergs Grufve AB
och Uddeholms AB blev störste delägare från år 1909 då man införlivade Storfors bruk
i koncernen. År 1876 bildades Nordmarks Grufve AB och när Uddeholms AB år 1916 uppköpt
alla aktier, avvecklades bolaget och verksamheten infördes under Uddeholmsbolagets
gruvförvaltning. År 1856 bildades Grufve AB Långban och år 1917 övertog UHB aktiemajoriteten.
Även i Tuollavaara Gruv AB förvärvades andelar år 1898 och år 1909, med köpet av Storfors
bruk, blev Uddeholms AB majoritetsägare. Riddarhytte AB förvärvades år 1962 och drevs
som ett självständigt dotterbolag fram till år 1966. Då genomfördes en sammanslagning
och Riddarhytte gruvor infördes i Uddeholm AB:s gruvrörelse. Den huvudsakliga produkten
har varit järnmalm, som från början sovrades och anrikades vid varje gruvfält. Anrikningsverken
vid Taberg och Persberg har varit längst i bruk efter en del om- och nybyggnationer
på 1940- och 1950-talen. Kalkbrytning har förekommit dels i Nordmark, Limkullens kalkbrott,
i mindre omfattning, dels i Gåsgruvan vid Persberg, där brytning i större skala förekommit
från år 1952. Gåsgruvan ingick i gruvrörelsen fram till år 1979 då ett eget bolag,
Gåsgruvan AB, bildades för att ta hand om kalkhanteringen. Uddeholms AB hade 20 %
av aktierna. Dolomit, som omgav malmerna, har nyttjats sedan slutet av 1800-talet.
Under 2:a världskriget ökade efterfrågan då importen försvårades och i Långban inrättades
ett malningsverk för att få fram finmalen dolomit, som användes vid glasbruken. Dolomit
användes också som jordförbättringsmedel. Dolomithanteringen fortsatte till år 1972.
Mangan var en efterfrågad malm som bröts i Långban under en tid. Tillgången var ojämn
och i slutet av 1950-talet tog ådern slut och man fann ingen ny. Vid Hålsjöberg gjordes
på 1950-talet provborrningar efter kyanit, som kan användas för framställning av eldfast
material för ex.vis ugnar. När ett amerikanskt företag visade intresse för kyaniten,
gjorde man en större undesökning på 1970-talet, men fyndigheten bedömdes som inte
tillräckligt lönsam och projektet lades ned. Vid Nordmark gjordes provborrningar för
att testa borrar som tillverkats vid Hagfors järnverk. Uddeholm AB hade koncession
på uranletning och vid Persberg gjordes en prospektering på 1950-talet utan att någon
brytning komtill stånd. Till gruvorna hörde särskilda "gruvskogar". Från 1686 fanns
bestämmelser om rätt till skog för gruvor med anpassning till brytningskvantitet,
en form av allmänning. Bruk och hyttor hade rekognitionsskogar där man betalade en
avgift till kronan för uttag. Från 1824 var även gruvskogarna rekognitionsskogar och
när man gjorde avverkning utöver gruvornas behov gick en del av vinsten till kronan.
Inom Uddeholms AB sköttes all skogshantering av skogsförvaltningen, de olika skogarnas
ekonomi hölls isär. Efter gruvskogsutredningen 1965 överenskoms mellan parterna bl
a att nyttjanderättshavarna övertar äganderätten mot vederlag. Detta gäller för bl
a Bredrevens gruvskog och Persbergs östra gruvskog, Persberg, Nordmarks och Hornkullens
gruvskogar. Gruvdriften i Nordmark och Taberg förekom till år 1962, då den brytbara
malmen avtog och gruvorna lades ned. Anrikningsverket i Taberg fortsatte driften med
malm från Finnmossegruvan till år 1970 då det lades ned. Finnmossegruvan lades ned
år 1973 och de sista åren fraktades malmen till Persberg. Förbrukning av malm vid
järnverken hade minskat, då man övergått till skrot som råvara och försäljning av
malm var inte längre lönsam. År 1973 lade man ned även det järnsvampverk som fanns
i Persberg och år 1977 upphörde gruvbrytningen i Persberg. I Långban var brytningen
efter järnmalm avslutad år 1957. Gruvrörelsen fungerade som egen verksamhetsgren inom
UHB fram till år 1970. Från 1/7 1971 inordnades gruvrörelsen tillsammans med stålrörelsen.
Gruvrörelsens chef fortsatte att ansvara för gruvhanteringen till den upphörde. Den
31/12 1980 avstängdes den sista pumpen vid Persberg och gruvan vattenfylldes, en epok
var lyktad. Övriga arkiv med handlingar rörande gruvor och andelar tillhöriga Uddeholms
AB: Tabergs gruvbolag, Finnmosse gruvbolag, Nordmarks gruvor, Persbergs Grufve AB,
Grufve AB Långban, Uddeholms AB Smågruvorna, Diverse gruvbolag, Uddeholms historiska
arkiv:dossierer och direktionsarkivet, Riddarhytte AB. Källor Ingvar Andersson: Uddeholms
historia till 1914. Stockholm 1960. Klas-Erik Jakenberg: Uddeholms AB 1870-1985 En
historisk översikt. Karlstad 1991. Uddeholms AB Historiska arkivet. Intervju med bergsingenjör
Lars Carell Nordmarkshyttan.
Förteckningsnummer 11/96
Uddeholms AB - Beställningsböcker 1917-1935, gruvregister 1975-1981, åtkomst- och
utmålshandlingar 1670-1950, prospekteringshandlingar 1874-1988, huvudböcker 1932-1956
m.m.