PERSBERGS GRUFVE AB Persbergs Grufve AB bildades som aktiebolag i mars år 1865. Därigenom
sammanslogs ett antal mindre gruvbolag till ett stort för mer rationell hantering
av järnmalmsbrytningen på Persbergsfältet och administrationen därav. Inom Persbergsfältet
har gruvbrytningen gamla anor. Erik XIII av Pommern gav år 1413 privilegier till bergsmän
i Värmland för brytning i "järnberget". Både Nordmark och Persberg var kända vid den
tiden.Några säkra dateringar av de tidigaste bearbetningarna har man inte. I ett register
över bergverk i Sverige, daterat till år 1559, uppräknas bl. a. Pedersberget i Värmland.
Mellan åren 1588-1622 finns Persbergs gruvor omnämnda i Kroppa kronobruks räkenskaper.
År 1637 inrättades Generalbergsamtet, senare Bergskollegium, för bättre handläggande
av bergsärenden, bergmästare i varje bergslag lämnade in berättelser, relationer,
om bergshanteringen. Persberg hörde från början till Noraskogs bergslag, och då man
låg i utkanten av området var uppgifterna sparsamma. Detta förbättrades från år 1656
då Värmland blev del av ett eget bergmästaredöme. På malmfältet upptogs en mängd gruvor
som bröts ner till olika djup och sedan övergavs när de blev "vattensjuka". Till en
början bearbetades varje gruva av bergsmännen med drängar för att utvinna den malm
som behövdes vid den egna hyttan, likaväl som man medförde till gruvan den ved man
behövde. I mitten av 1600-talet framfördes förslag om en organisation, som praktiserades
vid andra gruvfält, där särskilda gruvbrytare skötte själva brytandet och malmen sedan
fördelades mellan de olika hyttorna. Till detta användes allmännings- eller soknegruvor.
Metoderna användes jämsides i flera årtionden vid Persbergsfältet. Persbergsfältet
var mycket malmrikt, dock var inte all malm av god kvalitet. Man försökte i första
hand koncentrera brytningen i de "goda" gruvorna och utdömde böter för varje lass
oduglig malm. Även gruvbrytare och hyttägare fick betala "ören" = avgifter av olika
slag till gemensamma omkostnader. Exempelvis gruvösaren avlönades på detta sätt. Gruvgenanten,
senare benämnd propriekassa, var en kassa förvaltad av gruvfogden. Redovisningen var
väl till en början lite si och så och hanteringen formaliserades efter hand då man
övergick till fondkassor och fattigkassor. Till att börja med användes tråg för att
bära upp den brutna malmen. Sedan kom enkla handvindar eller kranar för uppfordran
av såväl malm som vatten. Från slutet av 1600-talet och under lång tid användes hästvindar.
Förslag om att bygga vattendrivna konsthjul var framlagda vid ett flertal tillfällen
men kostnaderna ansågs för stora. Det första konsthjulet stod färdigt att tas i bruk
i oktober år 1752 till den stora kostnaden av 30 000 daler kopparmynt. Detta hjul
räckte inte till för att hålla både Storgruvan och Krangruvan, de mest brytvärda gruvorna,
fria från vatten. Mellan åren 1766-1772 gjordes försök med en ångdriven uppfordringsmaskin,
men det blev ett mycket dyrbart och vedkrävande experiment och övergavs. År 1822 fanns,
vid de 13 gruvor i området som bearbetades, 9 handdrivna, 2 hästdrivna och 56 vattendrivna
pumpar. Vattnet hämtades först från Horrsjöns avrinning via konstgångar och senare
från kanaler vilka ökade vattenmängden och minskade gångarnas längd. Inte förrän år
1905 förbättrades såväl pumpning som uppfordran av malm och arbetare då man kunde
ta den elektriska kraften i bruk. Kraften hämtades från Älvestorps kraftstation. Brytmetoderna
har förändrats under årens gång. Den första tiden användes tillmakning, då man eldar
på berget och sedan häller på vatten så att berget spricker. Från 1720-talet kom krutet
till användning det efterträddes under en tid av den farliga sprängoljan och i slutet
av 1800-talet kom dynamiten. För tillmakningen behövdes mycket ved och hyttägarna
förde den med sig från den egna skogen till en början. I mitten av 1600-talet insåg
man från myndigheternas sida att det behövde avsättas skogar för detta ändamål.Yngshytteskogen
användes till en början och i början av 1700-talet avsattes delar av Hornkulleskogen,
nästa skog att införlivas som gruvskog var Brereven och från år 1751 anslogs Persbergs
östra allmänning. När tillmakningen upphört behövdes ändå skogen som virke till de
olika gruvbyggnaderna. År 1724 började man så smått att samarbeta genom att bilda
enkla bolag. Orsaken var att man på så sätt fick stordriftfördelar och tillgång till
större kapital. År 1830 bildades ett större bolag, Persbergs Större Grufve Bolag,
där man hade gemensam förvaltning men inte gemensamt ägande. Det beslöts att man skulle
hålla tre stämmor årligen. Städslostämma i juli-augusti, höststämma omkring 1 november
och revisionsstämma i januari-februari.I bolaget ingick 9 gruvor och man hade tillsammans
6 konsthjul. Malm från Persbergs och Nyttstafälten användes år 1833 i 28 masugnar
inom Filipstads och Karlskoga bergslager. år 1847 antogs av stämman för Persbergs
Större Grufve Bolag, att deras egendomar skulle förvaltas av en ombudsman och en disponent
vilka skulle verkställa stämmans beslut. Disponenten skulle städsla och avlöna arbetare.
Detta sätt att anställa och avlöna arbetare blev därmed helt genomfört. Efter flera
diskussioner beslöts år 1854 att förena alla gruvlagen å Persbergsfältet till ett
bolag, Persbergs Allmänna Grufve Bolag, men man kunde inte komma överens om gemensam
äganderätt till fyndigheterna. Bolaget kallades förening och skulle handha förvaltning,
gruvingenjörens avlöning, fattigvård, barnundervisning, handel, läkarvård samt underhåll
av bönhus och begravningsplats. Till nya bolaget var knutet ett 20-tal gruvor. Två
gruvbolag av betydelse, Högbergs Nya Gruvbolag och Bottengruve bolag, höll sig utanför.
De största intressenterna i Persbergs Allmänna Grufve Bolag var Storfors bolag, Sälboda
bruksägare, Alkvetterns bolag, Lesjöfors bruksägare, Kungsborgs bolag, B. och Louise
Berggren, Saxån, Älvestorps bruk, Stor- och Krangruve bolag och H. G. Geijer, Brattfors.
Dessa ägare beslöt att bilda ett aktiebolag med gemensam äganderätt, vilket som tidigare
nämnts, genomfördes i mars 1865. Även de två bolag som förut varit utanför blev nu
delägare. Uddeholmsbolaget som tidigare endast haft mindre andelar blev genom köpet
av Storfors bruk år 1909 störste delägare i Persbergs Grufve AB. Mellan åren 1913-1931
administrerades gruvbrytningen på Persbergsfältet samt Nordmark och Finnmossen av
Filipstads Bergslags Gemensamma förvaltning förening u.p.a. År 1958 blev Uddeholms
AB ensam ägare av Persbergs Grufve AB vilket då avvecklades och införlivades i Uddeholmsbolaget.
Förutom järnmalm har man brutit kalksten vid Gåsgruvan. Även lantbruk och skogsbruk
har ingått i Persbergs Grufve AB och man innehadde mer än hälfen av aktierna i Persbergs
sprängämnesfabrik. Den definitiva nedläggningen av gruvbrytningen kom i slutet av
1970-talet och den sista pumpen stängdes av år 1980. Arkivet. Persbergs Grufve AB:s
arkiv är mycket omfattande. Det innehåller bl. a. stämmoprotokoll från och med år
1800 och framåt, räkenskapsböcker från 1820 och framåt samt handlingar från 1700-talet
i dossiererna. Förteckningsarbetet. Arkivet inkom i första omgången som nummerförtecknat
(55/76) en omförteckning till serier gjordes (nr 5/84) och ett tillägg inkommet senare
har nu införtecknats samtidigt som de tidigare serierna F2A och F2B omförtecknats.
Den gamla beteckningen på dessa har införts i platskolummen i den manuella förteckningen
och en volym har överförts till Filipstads Bergslags Gemensamma Förvaltning. Då administrationen
av flera gruvor tidvis varit gemensam har det ibland varit svårt att bestämma i vilket
arkiv handlingar hör hemma, därför kan man söka handlingar rörande gruvor som slutligen
hamnat i Uddeholmsbolagets ägo i flera arkiv. En redogörelse för detta finns i arkivbeskrivningen
till Uddeholms AB, Gruvrörelsen. Källor Kungl. Kommerskollegium, Beskrivning över
mineralfyndigheter nr 2, Persbergs malmtrakt, delen Historik av Harald Carlborg, 1925.
Andersson, Ingvar: Uddeholms aktiebolags historia till 1914, 1960. Jakenbergs, Karl-Erik:
Uddeholms aktiebolag 1870-1985, en historisk översikt, 1991.
Förteckningsnummer 1/73, 2/73, 5/84
Yngshyttan
Persbergs gruvor
Nordgruve bolag
Persbergs sprängämnesfabrik AB
Malmstensgruvan - Volym F 1: 109
Nordmarkshytte sågbolag
Nyängsgruvan
Långbans gruvor
Högbergs grufvebolag
Limkärns gruvbolag
Nordmarks elektriska kraft AB
Änggruvorna
Finnmossens gruvor
Tabergs gruvor
Långbans Tobaksfabrik
Agegruve Bolag - Volym D 2: 1: Gruvmatriklar 1875-1881 och 1909-1948.
Nordmarks gruvor
Gåsgruvorna