Gränstullmästarområdet i Hån tillhörde det Andra gränsbevakningsdistriktet. Gränstullmästaren
var placerad på Tullstationen och Gränsposteringen i Hån. Gränstullmästarens arkiv
är ordnat och förtecknat som ett eget arkiv, mest stöd av TFS 1981:32 [2827]: "Områdeschefs
vid gräns- och kustbevakning arkivhandlingar skall hållas åtskilda från arkivhandlingarna
vid den tullstation/gränspostering respektive kustpostering där områdeschefen är placerad."
Tullverkets historik och organisation: Tullverkets huvuduppgift var att bevilja tull
på införda varor. Övriga uppgifter bestod av att uppbära fyr- och båkavgifter, skatt
på vissa införda varor samt att lägga på införseluppgifter. Tullverket handlade även
ärenden för tullrestitution, d.v.s. varor eller material som återutförts efter användande
eller bearbetning. Detta kan gälla material som används för ombyggnad, reparationer
m.m. Förutom de uppgifter som uppstod vid godshantering vilade det även på tullverket
att förhindra olovlig införsel och förhindra insmuggling av varor. Detta skedde genom
att kontrollera att bl.a. smittsamma sjukdomar inte fördes in och att övervaka att
gällande regler och föreskrifter följdes för de varor som var underkastade restriktiva
bestämmelser. Vissa varor såsom tobak och sprit fick endast införas av speciella importörer
och enligt vissa villkor. Dessutom skulle tullverket tillse att varor med oriktig
ursprungsbeteckning inte fördes in. Kontrollen gällde dock inte endast för varor som
fördes in i landet utan även för varor som skulle lämna landet. Tullverket skulle
tillse att varor som hade utförselförbud inte lämnade landet. Vid skeppsbrott eller
när fartyg strandade skulle tullverket ta tillvara statens intressen genom att utöva
uppsikt och bevaka kronans rätt genom att sköta handläggandet av dessa sjöfyndärenden.
Brott som begicks mot de regler och förordningar som gällde vid varuhanteringen beivrades
av tullverket genom att det förde statens talan i de ärenden som föll under åtal.
Även andra uppgifter åvilade tullverket som indirekt hade med import och export och
den kontroll som då krävdes. Detta gällde främst skeppsmätningen som tullverket genomförde.
För att kunna beräkna hur stor last som fördes in eller ut var man tvungen att mäta
fartygens lastkapacitet. Fartygstrafiken kontrollerades och så även fisketrafiken.
Persontrafiken har varit föremål för tullverkets kontroller sedan starten men i relativt
blygsam skala jämfört med den huvudsakliga uppgiften som var godstrafiken. För att
tullverket skulle kunna utföra de olika uppgifterna organiserades olika avdelningar
som hade ansvaret för vissa uppgifter. En del avdelningar hade renodlade uppgifter
medan andra kunde i mindre skala ta hand om samtliga inom ett visst bevakningsområde.
Således uppstod så småningom avdelningar inom olika delar av hamnen. I och med att
tullverket hela tiden måste följa med i import- och exporthandeln har det skett ett
flertal omorganisationer i syfte att klara av uppgiften och anpassa sig till kommersiella
intressen. På de mindre tullkamrarna sköttes alla uppgifter inom tullkammaren. Det
fanns länge tre sorters tullar, Lilla tullen, Sjötullen (även kallat Stora tullen)
samt Landtullen. Lilla tullen fanns mellan 1622 och 1810. Det var en tull på inrikeshandeln
mellan städer och landsbygd. Sjötullen låg på den handel med utlandet som skedde över
havet. Landtullen var för de landväga transporterna mellan länder. Sverige hade fram
till 1658 landgräns med Danmark. När Finland blev ryskt 1809 infördes gränsbevakning
och tull även här. Tidigare verkar det ha varit löst organiserat. Åren 1658-1809 fanns
landtull endast med Norge. Trots att Sverige och Norge var i union mellan 1814 och
1905 förekom tull mellan länderna. Avskaffandet av mellanrikslagen (som reglerade
handeln mellan rikena) 1895 samt unionens upplösning tio år senare påkallade en förstärkning
av gränsbevakningen. Den dåliga kvaliteten på både vägarna och transportmedlen samt
terrängen gjorde att varuforsling över landgränserna inte var betydande. Dessa faktorer
hindrade ekonomiskt lönande transporter. Gränshandeln rörde sig i äldre tid mest om
dagligvaror med korta transportavstånd. Trots att gränshandeln var liten och inte
kunde organiseras med ett stapelsystem som vattentransporterna, så hindrade det inte
att även denna handel länge hade belagts med tull och regler, och att det fanns en
gränstullorganisation. Ett försök till gränstull gjordes 1605. Men den var varken
effektiv eller enhetlig och upphörde efter 1613. Ofta anges 1630-talet som gränstullens
födelse. 1639 infördes en gränstulltaxa som var en variant av Lilla tullen. De varor
som inte förekom här skulle beskattas enligt Sjötullen. Gränstullen avsedd för gränsbefolkningens
varor blev ett komplement till Sjötullen. Särskilda gränstulltaxor användes in på
1800-talet. Gränstulldistrikten sammanföll först med Lilla tullens och ofta var Lilla
tullens inspektorer detta även för Landtullen. Gränstullen var dock administrativt
underställd generaltullförvaltaren i Stockholm. Gränsbevakningen sköttes av gränsridare
som även var föreståndare för tullstationen. Det var emellertid mest ortsbefolkningens
behov som tillgodosågs. Gränsbevakningen var en integrerad del av tullkammarens uppgifter.
Dess främsta uppgift var att upptäcka och förhindra överträdelser mot de författningar
som de har att övervaka, främst olovlig varuinförsel. Hån tillhörde från 1923 det
Andra gränsbevakningsdistriktet. Distriktet sträckte sig från Korungeröd i Bohuslän
till Dalarnas gräns mot Härjedalen. Det leddes av gränsbevakningschefen i Karlstad.
Distriktet var i sin tur uppdelat i tre gränsöveruppsyningsmannaområden, senare benämnt
Gränstullmästarområden; varav Hån var ett. Omorganisationen 1923 rörde huvudsakligen
administration, arbetsuppgifter och titlar. Gränsridaren döptes om till Gränsuppsyningsman.
Gränsen uppdelades i distrikt, samtliga med befintliga tullförvaltare som chefer.
En distriktsindelning skedde samtidigt med kustbevakningen. Denna distriktsindelning
överensstämde i stor utsträckning med vad som redan gällde. För Dalsland, Värmland
och Dalarna fanns fram till 1928 en särskild gränsbevakningschef med säte i Karlstad.
Den hade mot slutet enbart kamerala och personaladministrativa uppgifter som den övertog
från respektive tullkammare. Gränsbevakningsdistrikten utökades 1929 samt döptes till
Gränsdistrikt. Dalslands, Värmlands och Dalarnas gränsdistrikt bildade ett eget tulldistrikt
med gränstullkammare i Karlstad (som i och med detta fick två tullkammare). Gränstulldistrikten
löd direkt under Generaltullstyrelsen i Stockholm. 1953 tilldelades kustbevakningschefen
(i detta fall för Västra kustdistriktet) även chefskapet över gränsbevakningen. Hans
tjänstetitel ändrades i och med detta till Gränschef. Chefskapet över gränsbevakningen
utövades vid 1900-talets början av tullförvaltarna i Strömstad, Östersund och Haparanda.
År 1961 tillhörde gränsposteringen Dalslands, Värmlands och Dalarnes gränsdistrikt,
under chefskap av gränsdistriktschefen i Karlstad. År 1963 tillhörde gränsposteringen
dock Karlstads gränsdistrikt som omfattade samma område som Karlstads tulldistrikt.
Enligt förordningen (1991:1524) med instruktioner för Tullverket och i de ändringar
som gjorts i denna förordning med anledning av medlemskap i EU anges följande mål
för tullverksamheten: - att fastställa och uppbära tullar, mervärdesskatt och andra
skatter samt avgifter så att riktig uppbörd kan säkerställas; - att samla in och bearbeta
uppgifter för handelsstatistiken så att underlag av en god statistik kan inges; -
att övervaka och kontrollera trafiken till och från tredje land så att bestämmelser
om import och export av varor efterlevs; - att fullgöra uppgifter avseende trafik
till och från EU-land enligt särskilda föreskrifter. Viktigare handlingar och ärendeslag:
Huvuddelen av arkivhandlingarna utgörs av gallringsbara klareringshandlingar för transportmedel
och gods. Andra viktiga handlingar är ansökningar och tillstånd av olika slag. Såväl
när det gäller volym som användning av arkivhandlingar dominerar gallringsbara fakturaakter
avseende importvaror tillsammans med exportdeklarationer. Sökingångar till arkivet:
- arkivförteckningen - diariet - microficheregister över fakturaakter Diariet förs
från våren 1994 på ett DIABAS-system som är inlagt i Tullmyndigheten Göteborgs administrativa
dator. Sekretess: Huvuddelen av handlingarna i arkivet är sekretessbelagda med hänsyn
till att de berör enskilda företags ekonomiska verksamhet (sekretesslagen 9 kap. 1
§ första stycket). Gallring: Merparten av handlingarna är gallringsbara enligt gallringsplan
för tullstaten (TFS 1981:32 bilaga 5).
Gränstullmästarområdet i Hån