Den 25 juni 1909 bildades Gustav Vasa Ungdomsförening. En av initiativtagarna var
senare laboratorietjänstemannen vid Tekniska högskolan Warton Lionell Salomonson (född
1893), föreningens förste ordförande. Verksamheten var till en början nära knuten
till den nya församlingen. Pastor A F Holmbäck var den som skulle allt bestyra. Våren
1911 började det byggas farkoster i Gustav Vasa församlingshus. Verksamheten fortsatte
under det följande året. Den 25 maj 1912 utfärdade August Lindbloms järnaffär en räkning
på Gustav Vasa Ungdomsförenings Kanotbygge. En specialklubb för vattensport är i vardande,
och i början av år 1913 har det hänt. Stadgar för Gustav Vasa Ungdomsförenings Kanotklubb
fastställdes den 25 februari det året. Hösten 1915 uppför klubben båthus på av Kungliga
Djurgårdsförvaltningen disponerad mark vid Norra Brunnsviken, och något år senare,
1916, sker ombildning och namnändring till Brunnsvikens Kanotklubb. Ordförande är
då ännu Warton Salomonson. Gustav Vasa Ungdomsförening har nu upphört. Klubben sammanträder
i Vasastadens Folkhem och ute vid vattnet samarbetar den med Segelsällskapet Viken.
Axel Söderström tar över presidiet i klubben 1920. Han följs 1921 av Helge Johansson,
denne av Oscar Steiner 1922, han i sin tur av Robert Söderholm 1923. År 1926 äger
en "palatsrevolution" rum i klubben. Revisorerna konstaterar att räkenskaperna är
väl förda men också att "då 1925 års styrelse så hastigt avgått kan av väl förstådda
skäl ej vi tillstyrka ansvarsfrihet". I verksamhetsberättelsen för år 1926/27 läses
också: "Inte mindre än tre gånger har klubben måst skrida till styrelseval under det
gångna året, vilket är två gånger för mycket". Ordförande var Georg Andersson, blir
Harry Johansson. En ny tid begynner - utvecklingens. Från siffran 20 (6 aktiva) stiger
medlemstalet till 43 (26 aktiva) 1930/31, 67 fyra år senare och 101 år 1945. Sedan
inträder en mindre regress kring 1950, innan de stora talen kommer, exempelvis 215
hösten 1966 och 253 fem år senare. Kvinnan har gjort entré i sporten; ett 20-tal kvinnliga
representanter bryter medlemsmatrikelns manliga uniformitet. Vad har då hänt under
BKK:s senaste 50 år, 1926-1976? Här är icke platsen för ett uttömmande svar på den
frågan. Blott några stolpar i tiden: De båtar som började byggas 1911 var segelkanoter.
Först 1927 kom den första paddeln i klubben. Men när stenen väl råkat i rörelse, kom
lavinen. År 1934 noteras i klubben 35 paddelkanoter mot 11 segelkanoter. Åren kring
1930 var oroliga och en aning oroande år med redovisningsproblem och spänningar i
medlemsleden. Emellertid byggdes 1932 ponton, och 1933 började klubbens paddlare tävla.
Slutligen sanerades klubbens ledning i början av år 1934 efter ingripande av revisorerna.
Påföljande år blev epokbildande. Det första lotteriet anordnades, och klubbhus byggdes.
Det var paddlarna som nu tog ledningen; seglarna lämnade klubben. Leden slöts; framgångar
väntade. Långfärdskanotisterna var kanske de som först förde ut klubbens namn till
den stora allmänheten, men också på tävlingsbanan förestod stora bragder. År 1938
tog Arne Bogren hem VM på 10 000 m kajak, och året efter tog han två grensegrar i
SM. Året efter upprepades den bravaden av Lennart Klingström. Också lag-SM togs det
året av BKK. Klubben upplevde sin första storhetstid. Den sträckte sig fram över tidigare
40-tal, då ytterligare ett antal SM hem-fördes bl.a. i K 1 och K 2 (Klingström) och
i lag. År 1942 var BKK bästa SM-klubb. Året innan hade Brunnsviksloppet för första
gången gått av stapeln. Från tidigt 40-tal dominerade Gert Fredriksson som bekant
kanotsporten ganska eftertryckligt under många år. BKK-kanotisterna bjöd honom emellertid
spetsen. Sina SM-segrar tog de under 40- och 50-talen främst i K 2, i K 4, i lag och
i stafetterna, några gånger också i C-klasserna. I SM-tabellerna läses en mängd nya
namn vid sidan av Lennart Klingström som så sent som 1951 blev dubbelmästare i kanadensare:
Lasse och Bengt Glassér, Hans Berglund, Solveig Andersson och Jane Wahlberg, de första
damerna, Ragnar Heurlin, Ingemar Hedberg, Eskil Blomqvist, Harry Lindbäck, Carl-Åke
Ljung m.fl. Den främste av dessa aktörer var Lasse Glassér som efterträdde stormästare
Gert på K 1-tronen och gav BKK en andra storhetstid under 50-talets tidigare år. De
allra bästa åren var kanske 1951 och 1955 med vardera 5 SM. År 1962 representerar
en ny topp för klubben med 4 SM och ett VM-tecken. Nu hade Carl von Gerber för en
kort tid erövrat rangplatsen i svensk kanotsport. Andra nya namn att minnas från 60-talet
är Bengt Winbladh, Jan Eriksson och Bo Berglund. Under 70-talet har BKK hävdat sig
bäst i stafett- och lagsammanhang. Det torde kunna påstås att kanotisterna visat sig
vara goda administratorer. BKK:s tävlingsarrangemang har länge betraktats som föredömliga.
Ekonomin har skötts väl, ej minst medelst lotteriverksamhet. Bland namnen på ledarplanet
märks Hasse Berglund, Bengt Glassér och Dag Almén. BKK:s arkiv har i samband med Operation
Stockholms Idrottsminnen deponerats i Stadsarkivet. Stockholm i Stadsarkivet Sven
Olsson 1976-12-28
Förteckning över Brunnsvikens Kanotklubbs arkiv