Anteckningar om Föreningen Engelbrekts kyrkligt-sociala arbetsgrupp, EKA Föreningen
Engelbrekts kyrkligt-sociala arbetsgrupp, EKA, bildades i mars 1943. Den var då ett
slags utveckling av det tidigare organet Engelbrekts kyrkliga beredskapsgrupp, som
bildats hösten 1940. Den senare organisationen hade som uppgift att ”taga materiellt
och andligt ansvar för de församlingsmedlemmar som genom kristiden drabbats av allehanda
nöd”, i synnerhet värnades om ”de arbetslösa, de inkallades familjer ävensom barnrika
familjer”. Engelbrekts kyrkliga beredskapsgrupp upplöstes i samband med EKA:s bildande
1943 och i beredskapsgruppens avslutande styrelseprotokoll anges att gruppen skulle
uppgå i EKA. Man överlämnade även sina tillgångar till EKA. I EKA:s ursprungliga
stadgar förklaras att föreningen utgjorde en sammanslutning av såväl för-samlingsmedlemmar
i Engelbrekt som i Engelbrekt församling hemmahörande organisationer och grupper med
intresse för kyrkligt-socialt arbete. EKA:s uppgift skulle bestå i att ”hjälpa och
stödja nödlidande församlingsbor”, för den sakens skull skulle man anställa diakonissa
och hemsyster. Man skulle även dela ut understöd. Finansieringen skulle ske genom
medlemsavgifter, frivilliga bidrag och intäkter från basarer. Ett pietistiskt inslag
anas i EKA:s inriktning. På det inledande styrelsemötet, våren 1943, betonade mötesordföranden
(kyrkoherde Lindgren) hur ”mycken vikt bör läggas vid den rent andliga linien i […
EKA:s] verksamhet”. Det andliga var då riktat åt två håll. Måltavlorna för hjälparbetet
skulle inte bara bli föremål för ”det rent sociala arbetet” utan ”uppmärksamheten
[borde] alltid vara inriktad på det andliga livets väckande och fördjupande, genom
bön, bibelstudier, andakter och kristlig församlingsgemenskap”. Syftet med EKA var
med andra ord inte bara socialt hjälparbete, utan också ett slags mission. Det andra
håll andligheten riktades åt gällde – åtminstone antyds det så – de egna föreningsmedlemmarna,
som i EKA:s verksamhet fick möjlighet att tjäna andra: praktisk kristendom med andra
ord. Föreningen var en självständig ideell förening, dock med ett nära samband till
Engelbrekts för-samling. Föreningens styrelse utgjordes inte av kyrkorådet (vilket
i praktiken gällde för Engelbrekts församlingshjälp), utan man hade egen styrelse.
Dock var församlingens kyrkoherde självskriven ordförande. I olika skrivelser betonas
föreningens självständighet i förhållande till församlingen. I enlighet med de ursprungliga
intentionerna anställdes hemsystrar, dock ingen diakonissa. Däremot hade hemsystrarna
ett nära samarbetade med församlingsdiakonen. Den täta relationen med församlingen
framträder också genom att hemsystrarna stundtals utförde arbetsuppgifter åt församlingen,
till exempel husmors- eller expeditionsarbete. Hemsystrarnas egentliga uppgifter bestod
i att träda in till familjer och utföra ”husmorsarbete”, i fall av (den egentliga
husmoderns får man anta) sjukdom. Med tiden blev det mest gamla och sjuka som bistods.
I ett komplement till en årsberättelse från 1990-talet anges att de som kunde få stöd/hjälp
av EKA var hjälpbehövande församlingsbor som fått avslag av – alternativt i det de
avvaktade beslut från – kommunens hemtjänst, församlingsbor i behov av tillfällig
hjälp efter sjukhusvistelse eller församlingsbor som vårdade anhörig i hemmet. Systrarna
skulle, åtminstone på pappret, hjälpa till med sådant som låg utanför det kommunala
Hemtjänsts område. En i föreningen EKA:s slutskede anställd hemsyster, Helen Lindberg,
har berättat att hon kunde ägna en dag åt en gammal eller handikappad person, bara
för att hjälpa honom/henne komma ut och göra ärenden (till exempel läkarbesök) eller
besöka något trevligt utflyktsmål. För det mesta innebar arbetet emellertid mycket
städning, göra matinköp samt matlagning. EKA:s verksamhet förblev i enlighet med
de ursprungliga intentionerna fram till föreningens upphörande: att ”utföra en medmänsklig
kristen gärning […] i [… Engelbrekts] församling”, detta genom att erbjuda behövande
församlingsbor praktisk hjälp. Hjälpen gavs mot antingen ingen av-gift alls, eller
endast mot en låg avgift. Finansieringen skedde genom insamling av frivilliggåvor.
Av kyrkoherde Lindgrens ursprungliga önskemål om föreningens inriktning mot ”det andliga
livets väckande och fördjupande” märks däremot inte mycket i arkivmaterialet, inget
vittnar om att man ägnade sig åt bönemöten eller bibelstudier. Däremot arrangerades
samkväm för föreningsmedlemmarna i form av föredrag, musikprogram och vårutfärder.
Föreningen EKA bestod fram till 2010, när den slutligen upphörde. Istället bildades
Stiftelsen Engelbrekts kyrkligt-sociala arbetsgrupp, förkortat EKA. Precis som när
föreningen EKA först bildats, och fått överta den tidigare beredskapsgruppens tillgångar,
gjordes ett överlämnande så att den nybildade stiftelsen EKA fick överta föreningen
EKA:s tillgångar. I samband med föreningen EKA:s upphörande avslutades de dittillsvarande
hemsystrarnas anställningar. Stiftelsen EKA:s inriktning blev istället att dela ut
understöd till behövande, något man alltjämt gjorde 2019. Arkivet spänner (med undantag
av arkivförteckningen från 2019) över åren 1942–2011, med tonvikt på åren 1942–1998.
De tidigaste handlingarna, från 1942–1943, består då av protokoll med bilagor utav
Engelbrekts kyrkliga beredskapsgrupp. Eva Carlsson Werle, arkivarie 2019-12-12 En
mindre tilläggsleverans av upphittade handlingar har ordnats in i arkivet i februari
2021. Maria Fagerlind, arkivarie
Serien i arkivboxar om inget annat anges. Bokslutshandlingar och vissa räkenskaper
förekommer i serien.