Flysta Flysta låg som Hässelby på periferin. Här stod också nybyggarna ensamma med
sina problem. Med stöd från markexploatörernas sida var ej att räkna. Det samhälleliga
engagemanget här ute blev kanske just därför oerhört livligt. Betecknande är, att
Flysta kunde uppvisa fler enskilda donatorer än de övriga samhällena i Spånga, dock
i konkurrens med Hässelby. Det fanns god användning för pengarna. Efter livlig debatt
i municipalstämman i oktober 1920 förvärvades ett större markområde för sten- och
grustäkt, skogshygge till belysningsstolpar och plats till spruthus. Beslutet överklagades.
Stämman fick yttra sig i anledning av besvären. Yttrandet har sitt intresse. Stämman
tecknade en effektfull bakgrund till det fattade beslutet. Samhället befunne sig i
ett oerhört efterblivet tillstånd, ej minst dess vägar som mer vore "att förlikna
vid sumpmarker än som ett ordnat samhälles", och den klagande hade alltid varit en
av de verksammaste att hindra att något gjordes däråt. Men något gjordes verkligen
nu. Just vid sammanträdet i fråga hade beslut fattats om samhällets anslutning till
Spånga Västra Elektriska Distributionsförening. Mörkret höll på att skingras härute.
Inför årsskiftet 1920/21 kunde också stämmans ordförande icke utan självkänslan konstatera,
att Flysta var på god väg att bli jämnställt med övriga municipalsamhällen i Spånga.
Den som yttrade dessa ord var Sven Svensson, till yrket försäkringstjänsteman, ordförande
i stämman 1920-25, hos fullmäktige 1943, i municipalnämnden 1920-38 och 1944-48, socialdemokrat
till bekännelsen, den dominerande personligheten i ortens kommunals historia. På god
väg var man alltså, men man var ej framme. Det gällde pengar. Vintern 1922-23 var
det så tomt i kommunalkassan, att man såg sig nödsakad att för en tid stänga av gatubelysningen,
och stämman planerade det året under "delvis muntrande diskussion" en kommunalfest
för värvande av medel till de arbeten som bedrevs av gatustyrelsens ordförande, den
nitiske J. Alfred Andersson. Lån togs. Hundskatt infördes 1923, fast malisen, representerad
av Elektriska Distributionsföreningens direktör H.V.N. Hansson, påstod att ordföranden
"kollrat bort" voteringen. Kommunalhus kunde byggas - ett kombinat av spruthus, tvättstuga
och sammanträdeslokal. Men det hade alltfort sina sidor att svara för gatorna. Gatustyrelsen
avgick med 1923 års utgång, och de nya männen blev ej överallt uppskattade. De klagade
i oktober 1924 över att de utsatts för offentlig "avgrisning" från en fastighets-
ägares sida under tjänsteförrättning i samhället. En kommunalfest anordnades detta
år, men resultatet föranledda sannerligen inga "muntrande diskussioner" i stämman.
Gatorna iståndsattes väl omsider, men i gengäld försatts i den rådande knappheten
på medel möjligheten att komma med i arbetsmarknadskommissionens stora bidragsgiv
till vatten- och avloppsarbeten i 30-talets början. En utredning påbörjades 1933,
men resultat av densamma förelåg först hösten 1936. Arbeten till en kostnad av 450.000
kronor föreslogs; 90% av fastighetsägarna hade tecknat sig. Beslutet var givet. Stadsplan
förelåg. Lån begärdes och erhölls. Arbetena igångsattes. Flysta gård, över vars mark
ledningar måste dragas, förvärvades. Lån upptogs för exploatering av de nya områdena.
Tomtmark såldes. En feberaktig verksamhet utvecklades. I dess mitt stod Sven Svensson,
men 1938 års val förlorades av socialdemo- kraterna. De förenade borgerliga, "Flysta
villaägare", kom till makten. Hela vatten- och avloppsstyrelsen, hela municipalnämnden
avgick med årets utgång. En av den segrade oppositionens ledare, Carl E. Holmgren,
tog hand om klubban i den beslutande församlingen - fullmäktige hade införts med år
1937 - en annan, avdelningschefen Nils Dahlberg, nyinflyttad och egentligen ej valbar,
ryckte in i nämnden, dock tills vidare blott som vice ordförande. Sven Svenssons närmaste
medhjälpare Albin Carlsson sattes mot sin vilja som gisslan i ordförande- stolen.
Den slösaktiga sosseregimens byk skulle tvättas. Dahlberg och nämndens nya majoritet
påvisade - och det var i den stigande konjunkturens sena 30-tal icke svårt - att kalkylerna
för ledningsarbetena icke hållit. Beslut fattades, mot Sven Svensson och Albin Carlsson,
att verket skulle slutföras i nämndens egen regi. Men den sistnämnde lyckades ta sig
ur nämnden med årets utgång, och då den nya majoriteten den 1 juli 1940 gick att införa
fullmäktige nagla fast de båda fallna ledarna vid det politiska ansvaret, inställde
sig ingen av dem. Krig och kris göt olja över vågorna. Municipalnämnden fick lov försöka
ro företaget i land. En plan uppgjordes att fullborda detsamma som beredskapsarbete.
Arbets- marknadskommissionen vägrade emellertid att anslå pengar för ändamålet. Holmgren
hade nu tröttnat. Sven Svensson trädde åter till, och municipalnämnden förlorade våren
1943 tre viktiga omröstningar inför fullmäktige till Albin Carlsson. Fortsättning
se den manuella arki
Arkivnr: SSA/15480 Förteckning 550 Förteckning över Spångaarkiven IV/Flysta